Konflikten i Mali är komplex och i stora drag är tre parter inblandade:
Regeringen i huvudstaden Bamako.
Territoriellt motiverade grupper. Beväpnade grupper som vill ha självständighet i norra delen av Mali.
Ideologiskt och religiöst våldsbenägna islamistiska grupper. Mest aktiva i landets nordöstliga delar.
– Det nuvarande upproret började 2012 i syfte att uppnå självständighet. Det upproret tog stöd av de islamistiska grupperna i början, men det som hände var att de islamistiska grupperna tog över, säger Jonas Svensson, pressoficer för Mali 01.
Mali fick stöd av Frankrike med att bekämpa de islamistiska grupperna (det var ingen FN-insats). Sedan 2013 befinner sig tusentals FN-soldater i landet för att hjälpa till att stabilisera situationen. Mali-uppdraget blir tufft för de svenska soldaterna.
– Det finns risker. Vi ser en ganska bred sammansättning av hot, som trafiken, klimatet, miljön, sjukdomar, farliga djur och inte minst beväpnade grupper. Gemensamt är att vi hanterar hoten genom utbildning, träning och utrustningen och genom att anpassa vårt uppträdande för att minimera riskerna så långt vi kan, säger Jonas Svensson.
Lars Gyllenhal håller med om att det inte är ”någon rolig mission” – men nödvändig.
– Det är viktigt att EU hjälper länderna i Afrika att bli stabilare. Det ligger i vårt eget intresse att stävja kaoset där och vi har inte varit i en FN-insats av större omfattning på många år, säger han.