– Jag var omotiverad, på dåligt humör både på jobbet och hemma och allt kändes bara jättejobbigt. Det gick bland annat ut över mina barn. En dag kände jag att "det här går inte längre, jag måste söka hjälp", säger hon.
Mari Nilsson, 35, arbetar sedan nästan tio år tillbaka på kundsupporten på Webhelp nordic (tidigare Go Excellent) i Piteå, ett företag i vitvarubranschen där man bokar service och hjälper kunder med råd via telefon och mejl.
– Det kan vara ganska mycket att göra på jobbet. Sedan har jag familj, en man som jobbar mycket vissa perioder under året och två barn som var två och fyra år när jag blev sjuk. Det var nog en kombination av allt.
I oktober 2014 blev hon långtidssjukskriven.
– Jag hade jättelånga startsträckor för allt jag skulle göra. Att duscha kunde ta 3-4 timmar innan det blev gjort. Läkaren tvingade mig att baka en gång i veckan eftersom han visste att jag tyckte om det. Jag fick också mediciner och när det började lätta så blev jag väldigt ledsen och grät mycket. Det tog ett halvår innan jag skrattade första gången, säger Mari Nilsson.
Efter ett år började hon arbetsträna.
– Jag hade ångest innan jag skulle tillbaka till jobbet igen men började på halvtid och var mest där och träffade kollegorna, jag jobbade inte så mycket.
Sedan har arbetsuppgifterna och arbetstiden successivt ökat och sedan i höst är hon tillbaka på heltid igen.
– Jag har ju haft löpande kontakt med läkare hela tiden och har även en mycket bra chef som hjälpt mig och verkligen förstått mig, vilket varit en trygghet. Fortfarande har jag bättre och sämre dagar men då kan jag justera mina arbetsuppgifter. Det är svårt för alla i ens närhet när man blir sjuk. Vissa kollegor kanske inte heller förstår hur det känns och hur man mår. De tycker att när man ändå är på plats så kan man lika gärna jobba. Men de allra flesta känner ju nu för tiden någon som drabbats, säger Mari Nilsson.