Läs mer: Farlig avfall hamnar fel.
Intervjun har pågått en stund och bilderna ligger på ett bord i stadshuset, där William Jonsson arbetar. Bilder av helt osorterat avfall, bland annat elkablar, oljeflaskor, avfettningsdunkar och torkpapper – som i många fall är svårt nedsmutsad av olja.
Norrbottens Medias granskning visar att miljöfarligt avfall från företag systematiskt, inom det kommunala bolaget Lumires verksamhet, blandas med hushållsavfall.
– Där är det jättetydligt. Det är strängt förbjudet att blanda farligt avfall med annat avfall. Det får man inte göra, under några omständigheter. Det gäller oavsett när. Både vid själva uppkomsten, vid transporten och vid den slutliga avfallsbehandlingen, säger William Jonsson.
Bara för att fortsätta, nu en aning kraftfullare.
– Det är tydligt i den svenska lagstiftningen och det är extremt tydligt från Europakommissionen. Där säger man att det är extremt viktigt att den farliga avfallsfraktionen hanteras på ett korrekt sätt. Den får under inga omständigheter blandas med någonting annat.
Det här sker varje dag, visar vår granskning. Man blandar i det som du ser på bilderna, med hushållsavfall. Hur ser du på det?– Vi har delvis haft egna misstankar, eller egna uppfattningar, hur det går till i samhället. Där ser vi att det verkar finnas en kunskapsbrist hur avfallet ska hanteras på ett korrekt sätt. Bilderna är väldigt tydliga.
Någonstans i denna kedja av fusk kommer skador att uppstå, tror William Jonsson.
– Om det är i form utav människor, eller om det är i form utav djur eller naturen: någon kommer att ta skada av det här. Så är det.
Han konstaterar sedan att det finns en annan sida av problemet.
– De här kemikalieflaskorna till exempel, det skulle ju kunna vara så att de är väl rengjorda och då inte utgör ett farligt avfall. Men då utgör de ju ett förpackningsavfall, som egentligen ska sorteras ut och skickas till förpackningsåtervinningen.
Borde ni inte ha uppmärksammat det här problemet?– Vi är ju i kontakt med såna här fall. Men vi har inte någon kännedom om hur omfattande problemet är.
Tycker du inte att Lumire borde ha uppmärksammat det här, för det har ju påtalats för ledningen?– Om personalen har påtalat det, då kan man tycka att man tar upp frågan och utreder den. Åtminstone inte bara avfärda den. Det handlar ju också om arbetsmiljön för de här personerna som ska hantera de här sopkärlen. De ska ju inte utsättas för onödig fara.
Om ni hade sett det här i en sopbil vid en tillsyn?– Om det var så att vi misstänkte att det var farligt avfall som var blandat i den här lasten, så skulle hela lasten genomgå någon form av sortering. Om det var möjligt. Om inte, då kanske man måste överväga att hantera allt avfall som farligt avfall. Då medför det mycket pengar för det här företaget som blir drabbat av det.
Har ni möjligheter att stoppa såna här transporter, som sker varje dag?– Om det blandas i farligt avfall, det är klart att vi har den möjligheten. Företagen som transporterar avfall ska ju också ha tillstånd för att transportera avfall. Då kan det ju bli så att tillståndet återkallas, att de inte får bedriva transport av avfall längre.
När det gäller vd:n Erik Öhrlings försvar, att ansvaret ligger hos individen, säger William Jonsson:
– De ska informera hushållen, åtminstone. Men jag tänker mig att man som företag som hämtar avfall vill ha in avfall som är så rent som möjligt. Man vill ju ha en fraktion som man är säker på att man får hantera, så att det inte blir komplikationer i den framtida behandlingen.
Ett tungt ansvar vilar även på företagen där avfallet uppstår, tycker Jonsson.
– De har ju sin skyldighet att veta lagstiftningen, vad det finns för lagar och regler.
Föranleder det här fler inspektioner från er sida?– Det har väl börjat grott ett litet frö i våra huvuden om en ännu mer omfattande inriktning på avfallshantering i verksamheter och hur avfallet hanteras i stort i samhället. En mer omfattande tillsyn än tidigare.
Kommer ni att agera nu?– Vi kommer att agera på ett eller annat sätt, det kommer vi att göra.
William Jonsson avslutar intervjun med att konstatera:
– Vi har en planet, vi har ett Luleå. Vi kan inte fortsätta på det här sättet.