Det var mitt under ett jaktprov i skogarna utanför Månsträsk, tre mil väster om Arvidsjaur, som olyckan inträffade.
– Det var riktigt gammal tjäderskog med många vindfällen och Chicko går ju på rätt hårt. Så jag minns att jag sa till domaren "det här är sådana ställen som det kan gå åt helvete på", säger Hans Sundberg.
Hans Sundberg visste inte hur rätt han skulle få. När han hörde Chicko skrika, högt och hjärtskärande, förstod han på en gång att det här var något helt annat.
– Han satt, alldeles stilla, under en gran. Och blodet forsade och bubblade ur munnen på honom. Den känslan, när jag såg honom... Jag blev som alldeles tom, säger Hans Sundberg.
En lång gren hade gått in i Chickos mun och borrat sig in i halsen – hela vägen igenom huvudet.
– Trots att jag jobbat inom räddningstjänsten i 20 år så går det inte att jämföra med hur man blir när det är någon av ens nära och kära som är skadad, säger Hans som är tacksam för att gruppen av människor han var med genast ryckte in.
Tillsammans turades de om att bära Chicko nästan åtta kilometer ner till bilen.
Medan en av männen körde bilen i ilfart mot kusten försökte Hans i baksätet ta hand om Chicko som var på väg in i chock.
Någonstans i Älvsbytrakterna slutade Chicko att andas och Hans gjorde hjärt-och lungräddning på hunden de sista sju milen till djursjukhuset i Gammelstad som stod redo att ta emot.
När de anlände till sjukhuset stod det klart att Chicko inte skulle överleva mycket länge till om inte pinnen togs bort omedelbart och andningsvägarna kunde frias. Hade man tid att operera eller skulle pinnen dras ut? Den kunde sitta mot både mot kotor, nerver och pulsåder.
– Jag sa till veterinären "gå på din magkänsla". Och han drog ut den, millimeter för millimeter, berättar Hans Sundberg.
Det gick vägen.
Redan någon dag efter kunde Hans hämta hem Chicko från sjukhuset.
– Det är tur att det finns så många hjälpsamma människor. Utan dem hade inte Chicko levt idag, säger Hans.