Mirror´s edge Skapar ett begär

Det var inte många år sedan parkour blev ett välkänt begrepp. Vi har sett det användas i Bond-filmen Casino Royal, Ocean’s Twelve och Nike-reklam. Sporten går ut på att ta sig förbi hinder så snabbt som möjligt och i en flytande rörelse. När det utförs rätt är det akrobatiskt och iögonenfallande.
Svenska Digital Illusions har varit modiga och sett till att använda förstapersonsperspektivet på ett helt nytt sätt. Perspektivet är närmast exklusivt förbehållet actionspel eftersom det bjuder på en oslagbar närhet till omgivningarna och händelserna runt omkring spelaren. Här används det emellertid för att styra Faith, spelets kvinnliga protagonist. Hennes syster blir oskyldigt iblandad i ett mord och i en korrupt värld där "frihet" är ett i det närmaste utdött begrepp är det upp till "springarna" att leta reda på sanningen.
Att ständigt fly känns ovant. Det är i sina stunder oerhört stressande när gevärs- och pistolkulorna viner runt en, samtidigt som vägen över hustaken inte alltid är självskriven. Det gäller att springa mot friheten och inte låta några hinder stå i vägen.
Trots det nyskapande spelupplägget finns det brister. Kontrollen är inte tillräckligt förlåtande vilket skapar en trial and error-situation när man för tionde gången störtar nerför ett hustak mot döden. Räkna alltså med att bruka ditt tålamod.
Mirror’s Edge skapar ett begär, det retar sinnena. Jag vill ut och springa. Över, under och ovanför hindren på vägen.