För mig är han en produkt av vår manliga tid. Han byggde upp sitt ego på dessa unga brottsliga män. Han begagnade sig av dem för att bygga upp sitt ego.
De i sin tur måste ha känt sig uppburna så att deras brottsliga egon kände sig bekräftade. Följden blev Malexander-morden.
De blev dömda till långvariga straff. Lars Norén gick fri.
Han som borde ha vetat bättre kunde inte låta bli, att låta dessa unga män springa rakt in i fördärvet och detta bara för sin egen skull.
Han hade ett moraliskt ansvar. Det tog han inte. Han är den uppburne dramatikern, regissören. Han är det manliga geniet. Han står därigenom över alla lagar.
Moralen i vårt samhälle är tudelad. Socialgrupp ett får, om de ens blir dömda, lägre straff än resterande socialgrupper. Detta är en sanning som det har forskats kring.
Moral som rättvisa existerar inte. Moral kan användas efter behag.
Våra fängelser är fulla av fångar som har dyslexi, och ADHD. Vad säger detta om vårt samhälle?
Staten är inte intresserad, inte skolan heller och medborgaren i gemen känner sig hotad av dessa fångar. Deklarationen av de mänskliga rättigheterna är en chimär.
Ett Lars Norén-fenomen.
Allt vårt prat om de svaga barnens rättigheter finns bara om föräldrarna nästintill på heltid kämpar för sina barns rättigheter.
Vi har en hel del kunskap om dyslexi, om ADHD, men det är bara kunskap. Det förutsätter kreativa, tänkande rektorer som kan få med sig lärarkåren att ta till sig kunskap för att sedan i praktiken kunna använda sig av sitt kunnande gentemot sina "svaga" elever.
Vårt samhälle är tudelat. Vi döms efter vår socialgruppstillhörighet.
Så moral och demokrati är begrepp som tolkas utifrån olika perspektiv. Vänta dig aldrig rättvisa. Den finns inte.
Så länge som vi förhärligar män som Lars Norén som genier som kan stå utanför lagen har vi ett samhälle som är amoraliskt.