Strax efteråt slutade även mikrofonen att fungera i sal E632 på Luleå tekniska universitet.
Efteråt berömde Stigbjörn Ljunggren med glimten i ögat arrangerande S-föreningarna i Luleå och på LTU.
– Lysande pedagogik! Ett trix för att behålla intresset hos publiken!
Det desperata rännandet och inkallandet av en vaktmästare talade dock för något annat.
Medan ljuset ännu var tänt inledde Stigbjörn Ljunggren med att ifrågasätta om det över huvud taget fanns något problem i Norrbotten, sett i ett nationellt perspektiv.
– I sådana fall är det nog många som vill ha erat problem.
Sedan började han dock gräva i tillståndet. Ett av problemen är att S är maktbärande, menade Ljunggren.
– Titta på sjukvården. Det är en omöjlig ekvation. Folk vill ha allting och inte åka för långt för sin vård heller. Men resurserna är begränsade. Det skapar missnöje. Sjukvårdspartiet är egentligen ett socialdemokratiskt missnöjesparti.
Han menade vidare att samhällsförändringarna, med den starka urbaniseringen, talar för att en normalisering är på gång i länet.
– Storstäderna är svaga S-fästen. Norrbotten har utflyttning från glesbygden. För socialdemokratin, som är byggd på gamla strukturer, ser det dystert ut. Vi har förändrats från att ha varit en folkdemokrati till att ha blivit en publikdemokrati. Vill man åstadkomma förändringar ska man skriva en bok eller ha en pratshow. Inte skriva en motion till något utskott.
Stigbjörn Ljunggren tog upp Jim Collins bok "Hur jättarna går under" som handlar om tecken på undergång hos framgångsrika företag som gräver sin egen grav med självgodhet, övermod och underskattning av motståndet.
– Det är fullt överförbart på organisationer.
I sådana fall befinner sig Socialdemokraterna i Norrbotten någonstans i de sista stadierna, där man krafsar i panik efter snabba lösningar, letar nya ledare och vill slå ihop sig med andra för att få tillbaka sin känsla av storhet.
Stigbjörn Ljunggren gick även in på detaljer i valresultatet. Som att Socialdemokraterna i Luleå som enda kommun i länet fick högre siffror i kommunvalet än i riksdagsvalet:
– Luleå har haft S-ledare som lyckats. Kalle P har krattat manegen. Nu har man utan bråk fått in Niklas Nordström. Man uppfattas som lyhörda även på företagarsidan och står för en helhet. Dessutom har man kunnat rida på Luleås positiva utveckling med byggkranar över allt.
Kravet på byte av ledare i landstinget:
– Att byta ledare kan vara en bra taktik. Sjukvården är en viktig fråga för S-väljarna. Cirkulation på de höga posterna är alltid bra. Farorna är om den nye inte fyller ut rollen eller om man byter ledare utan att byta politik. Då blir det problem.
Regnbågskoalitionen i Kiruna som bland annat innefattar Moderaterna och Feministiskt initiativ:
– Det är radikalt – och lysande! Betongpartierna S och M tar ansvar för en i det här fallet extrem industriell utveckling. Det är viktigt med en stadig hand på rodret.
Stigbjörn Ljunggren tror att vi får se fler regnbågsallianser i framtiden.
– Det blir en samling mot mitten. Vi kommer få se Sverigedemokraterna dras in i de här koalitionerna också. Då tror jag Moderaterna är först att gå.
Är då Socialdemokratins storhetstid i Norrbotten förbi?
– Nej. Inte än!