Beatrice Norberg är något av en expert inom området.
– Jag har varit fascinerad av det övernaturliga ända sedan jag var liten. Men jag intresserade mig även för existentiella frågor. Och när jag blev äldre utbildade jag mig till lärare i historia och religion. Sedan har jag vidareutbildat mig inom etnologi. Och för några år sedan skrev jag en bok om platser här omkring som det sägs ha hänt övernaturliga saker på, säger hon.
Hon har själv varit med om en del märkliga saker på Hägnan.
– Jag har känt mig iakttagen trots att jag varit ensam. Och jag har varit med om att rum plötsligt blivit isande kalla. Sedan har jag hört saker. Framför allt i lanthandeln. Och det är jag inte ensam om. Utan det har flera av mina kollegor också gjort. Det låter som att någon tar tag i handtaget, öppnar ytterdörren och går uppför trappan. Men när man tittar ut för att se vem det är så är det ingen där. Och i besökscentret är vi många som har hört saker. Det hörs ofta fotsteg från övervåningen. Men jag är inte så rädd av mig.
Tror du själv på spöken?– Ibland, och ibland inte, säger hon, med ett leende, innan hon fortsätter:
– Jag ser mig själv som en förnuftig och rationell människa. Om jag är med om något märkligt så försöker jag alltid att hitta en naturlig förklaring. Men vissa saker är svåra att förklara.
Och Beatrice är inte den enda som varit med om märkliga saker.
– En av kaféts tidigare ägare har sett ett spöke där. Det var en liten pojke som tog tag i hennes kjol. Som om han ville få hennes uppmärksamhet. Och sedan försvann han bara. Där har det även setts en äldre kvinna och hörts ljud av fotsteg och dörrar som öppnas och stängs. En lärare var också med om något märkligt. Hon satt och väntade på sin klass i storgården när hon hörde ljud utifrån. Det lät som folk som pratade och stampade av sig snö. Och hon trodde det var hennes elever som var tidiga så hon gick och öppnade dörren. Men det var ingen där och det fanns inga fotspår i snön. När samma sak hände igen en stund senare vågade hon inte stanna längre.
Intresset för spökvandringarna som hon och hennes kollegor arrangerar på Hägnan är också stort.
– Vi lever i en naturvetenskaplig värld. Men de flesta har funderingar kring det här med döden. Och tanken på att livet inte tar slut i och med döden ger en del hopp och förtröstan. Jag tror att det bottnar i det. Sedan behövs det kanske lite magi i vår avförtrollade värld, säger hon.