Klockan är nio, tisdag morgon, och besökarna börjar anlända. Linda Taavo, 80 år, är först på plats. Hon skiner upp när hon hälsar på arbetsterapeuten Helena Kortesalmi i hallen.
Linda Taavo är en av de som besöker dagverksamheten en dag varje vecka. Hon missar aldrig en tisdagsträff.
– Då får min sambo tid att göra saker för sig själv. Han tycker det är så tråkigt att lämna mig ensam hemma i lägenheten, berättar hon.
Tisdagarna betyder mycket för henne.
– Det är roligt att få lite sysselsättning. Jag tycker det är hemskt trevligt här. Vi är ett gäng glada hönor som träffas och flickorna är ju så härliga, säger hon leende.
Dagverksamheterna Kajutan och Sjöbodan på Fyren är till för personer med demenssjukdom som bor kvar hemma. Måndag till fredag kommer två grupper med sex personer i varje grupp och stannar mellan klockan nio och klockan två. En del har gått här i flera år.
– Man kommer alltid samma dag, så att man lär känna de andra, blir trygg i gruppen och får nya vänner, berättar undersköterskan Susanna Mattsson.
De som arbetar i dagverksamheten är undersköterskor och arbetsterapeuter. Syftet är att erbjuda en meningsfull dag med aktiviteter som är anpassade efter behov och intressen, samtidigt som anhöriga till personer med demenssjukdom får avlastning och tid för sig själva.
Men på träffarna är det inte sjukdomen som står i fokus, tvärtom.
– Vi ser både små aktiviteter och stora komplexa aktiviteter som värdefulla. Vi lyfter fram förmågor som personen har, för det är viktigt att få känna att man kan göra saker, förklarar Åsa Forsgren.
Personalens uppgift är att stötta och möjliggöra.
– Det gäller att möta personen där den är och hitta en ingång till var och en, att skapa kontakt, jobba tillsammans och få dem att känna sig trygga, säger Åsa Forsgren.
Dagen inleds alltid med en kaffestund. Linda Taavo får ansvaret för kaffekokningen och laddar perkulatorn med 12 koppar.
Nu har Valborg Kummu, 73 år, också dykt upp. Linda Taavo berömmer hennes vita kofta.
– Du är så fin i den, säger hon och det märks att Valborg blir glad.
Under kaffestunden blir det prat om allt mellan himmel och jord. En av gästerna berättar om sin uppväxt i Armasjärvi och den tragiska färjekatastrofen 1940 som hon minns fast hon bara var ett litet barn när den inträffade. Hennes familj fick ta hand om de drabbade inne på köksgolvet.
Susanna Mattsson läser upp en vårdikt som en grupp herrar på dagverksamheten skrev på sin träff föregående dag.
Linda Taavo, som själv har rötterna i Rantajärvi, vill gärna att de ska sjunga Tornedalssången. På ett ögonblick har de försetts med var sitt textblad och de sätter igång att sjunga alla tillsammans.
Att ta vara på gästernas egna förslag är något som personalen är specialister på. De brukar också ta upp teman och traditioner som har med årstiden att göra.
– Det kan vara en hjälp att hålla reda på tid och rum, säger Åsa Forsgren.
På senaste tiden har det blivit mycket vårsånger. Till jul bakar de pepparkakor, lussebullar och dricker glögg. Och på hösten kan det bli mycket prat om älgjakten.
– I höstas blev vi plötsligt sugna på älgköttssoppa och då beställde vi ingredienser så att de kunde laga soppa gången därpå, berättar Susanna Mattsson.
De äter alltid tillsammans och åtminstone en del av matlagningen, som att skala potatis, göra sallad eller efterrätt, sköter de i regel själva, även om de också kan beställa från restaurangen. Baka är också alltid populärt.
– Många äldre får sämre aptit, men att äta tillsammans med andra är alltid en bra krydda, konstaterar Åsa Forsgren.
Någon kanske berättar om ett husdjur och då kan de ta fram en faktabok och läsa på om en viss hundras eller kattras. Ibland läser de berättelser eller tittar på film. Valborg Kummu har hjälpt personalen att sy nya kuddfodral och förkläden.
Utanför har de en fin trädgård med egna odlingar som de hjälps åt att sköta.
– Många av våra gäster tycker om att räfsa i trädgården. Då är det frestande att släppa rullatorn, berättar Åsa Forsgren.
Varma dagar sitter de ute med kaffet och ibland grillar de.
Kaffestunden är slut och det blir full aktivitet i lokalerna. En av kvinnorna går in i målarrummet och fortsätter med en tavla. En annan stryker de nysydda gardinerna. Linda Taavo tar hand om blomvattningen i fönsterkarmarna.
Valborg Kummu går ut i trädgården tillsammans med Susanna Mattsson för att skörda rabarber till en efterrättspaj som de sedan bakar tillsammans.
Valborg Kummu är änka och bor ensam, berättar hon, och värdesätter att få komma hit varje tisdag och vara med de andra.
– Det är roligt, man träffar lite folk och de är ju så gulliga tjejerna som jobbar här – man skulle vilja ta med dem hem. När jag ska härifrån längtar jag till nästa gång, säger hon.
– Så är det för mig också, instämmer Linda Taavo.
Och Susanna Mattsson och Åsa Forsgren bedyrar att det är det bästa jobb man kan ha.
– Det är fritt och det finns mycket möjligheter. Dessutom får man möta så många fina människor och känna att man är en del av stödet runt de här personerna, säger Åsa Forsgren.
– Jag trivs jättebra och känner verkligen att jag har hamnat på rätt plats. Man får så otroligt mycket kärlek, säger Susanna Matstsson.