Korna springer fram när de ser honom komma längs grusvägen. En av de svarta korna som snart ska kalva går nyfiket fram mot kameran.
– Vissa kor är sociala, andra mer tillbakadragna. Men det är lugna och godmodiga djur, och vi kastrerar alla våra tjurar, så de blir också lugna.
På en Krav-certifierad gård måste korna få vistas ute minst fyra månader per år. Men nu fryser snart vattnet och då går det inte längre.
Nils-Olof Rehnman, 53 år, tog över sina föräldrars gård 1990.
– Jag gick teknisk linje på gymnasiet och hade tänkt jobba med något helt annat. Men sista året bestämde jag mig för att det ändå var jordbruk jag ville ägna mig åt och fortsatte med en lantbruksutbildning.
2011 flyttade hans fru Liselotte Rehnman hit. Hon arbetar också i företaget och därtill har de ytterligare en anställd.
Han kan ha mer än 50 timmars arbetsvecka, och jobbar alla dagar i veckan.
– Ibland är man ju less. Framförallt på våren när man har hela sommarens skördearbete framför sig. Men alternativet är att åka in till stan och vara borta nio, tio timmar om dagen. Det låter väl inte något bättre.
Tack vare mjölkroboten slipper han åtminstone stiga upp klockan fem på morgnarna.
I början av 1990-talet gick han en kurs i alternativ odling på Grans naturbruksskola. Han testade att lägga om några fält för att prova utan konstgödsling och tyckte att det gick ganska bara. 2001 gick han över till helt ekologiskt jordbruk och ansökte om Krav-certifiering.
– I början var det av ideologiska skäl, men idag anser jag det är det mest lönsamma för mig.
Han har 45 mjölkkor och nästan 90 ungdjur på gården. Tjurkalvarna föder han upp till slakt och säljer som köttlådor via sin gårdsbutik. Mjölken går till mejeriet på Bergnäset i Luleå som eko-mjölk.
Dessutom brukar han 150 hektar åker där han odlar gräs och korn till korna, men också lite rybs som säljs till matoljeproduktion.
– Det är bra om man kan odla så mycket som möjligt själv för det är dyrt att köpa in ekologiskt spannmål.
Korna på en Krav-gård ska äta minst 60 procent gräs, eftersom det anses vara det naturliga för dem. Därför är det extra viktigt att gräset är tidigt skördat och näringsrikt, så att korna mjölkar bra. Det kraftfoder han ändå behöver köpa in måste också vara ekologiskt.
Även om han aldrig har ångrat sitt val att bli eko-bonde finns det flera utmaningar.
– Man måste tro på det. Det gäller att få fram en bra skörd utan konstgödsel och bekämpningsmedel. Det krävs att du håller efter marken och dränerar så att det inte blir för blött. Alla grundåtgärder, som plöjning, måste vara mer noggrant gjorda, du kan aldrig slarva. Och det krävs lite större areal, för skördarna blir inte lika stora utan konstgödsel.
Gödseln från gården ska fördelas jämnt över arealen.
– Det krävs att du hushållar med den och sprider den vid rätt tidpunkt.
Lite ogräs måste man acceptera, även om de rensar undan en del.
Det finns också särskilda regler kring djurhållningen och hur stor plats korna ska ha att röra på sig på, vilket inte är något problem för Nils-Olof Rehnman eftersom han har dem i lösdrift.
Om han ger dem medicin är det dubbel karenstid innan han får skicka mjölken till mejeriet.
– Det är lite småsaker som gör det dyrare. Men samtidigt får vi ju mer betalt för mjölken, en krona per liter, och så får man lite EU-stöd.
Han tror däremot att det skulle vara tufft att starta från noll.
– Det är väldigt dyrt att skaffa mark, bygga ladugård och köpa maskiner. För mig går det bra nu. Men man får ju ligga i.