Det är 19 år sedan, men jag vill inte undanhålla er de härliga bilderna. Mina barn gick på Furuparksskolan i Luleå, en skola med tidig och tydlig miljöinriktning. Det innebar bland annat att de hade kompost för matrester och så hönsen. Ja, Furuparkskolan hade en hönsgård som barnen och pedagogerna skötte, med lite hjälp från en och annan förälder.
Så var det 2000 och påsk och kläckningslådan var igångsatt med 13 ägg. Men det blev ju påsklov. Dottern Ellen fick frågan om familjen skulle vara hemma och om vi kunde ta hand om kläckningen. Det kunde vi.
En natt satt jag och såg en kyckling efter den andra äntra världen, det blev en artikel:
"Det piper och tjattar i kläckningslådan. Sju små dunbollar rultar omkring. De faller över varandra och ligger i vattenskålen. Plötsligt, som på en given signal, kastar alla sig ned och sover. Något stör en av dem och alla är på benen igen. Det är inte lätt att vara nyfödd kyckling utan mamma höna att luta sig mot. Kycklingar som föds i en äggkläckare präglas av varandra. Det betyder att de tror att syskonen är mamma. Vilket kom först – hönan eller ägget?
Till oss kom 13 ägg och ingen höna – alltså svaret på frågan.
Under tre veckor 2000 lotsade vi dessa ägg till kläckning. Efter 19 dagar syntes ett litet hål på ett av äggen. Med sin vassa äggtand på näbben hackade kycklingen ett litet hål i skalet. Sen knackade den ett nytt hål bredvid det första och fortsatte till det blivit en lucka. Med hela sin kraft sträcker sedan kycklingen på kroppen och trycker upp luckan. En trött och blöt liten krabat kommer ut. Efter bara något dygn flyttas kycklingarna till en riktig höna."
En söndag morgon i oktober 2001 möttes de barn som hade helgansvaret för hönsen av förödelse. Under natten hade någon tuttat eld på hönshuset ocn en tupp, sex hönor, två unghöns och sex kycklingar hade brunnit inne. Det blev ingen fortsättning på hönsprojektet.
Fotnot: Ellen fyller 30 år i år, tiden går...