NSDs schlagerexpert: Carola vet vad som krävs

Äntligen har Sverige förstått! Det räcker inte med en bra låt. Det handlar om att leverera ett paket, ett paket fyllt med en sprakande show som sticker ut i mängden av alla andra bidrag. Ett paket som kräver en extrem marknadsföring. Ju fyndigare och svulstigare desto bättre. Förra året totalsågades Martin Stenmarck redan innan finalen, både hemma och borta i Kiev, och det visade sig dessvärre att de kritiska rösterna fick rätt. Låten var bra, men drunknade bland alla bidrag. Martins röst, charm och fagra yttre räckte helt enkelt inte till, han hade inte lanserats tillräckligt hårt. Vårt andra svenska bidrag genom Greklands Helena Paparizou gick det mycket bättre för. Hon segrade som bekant, men innan finalen blev hon också hela Europas ?sköna Helena?. Genom modemagasin, tv-intervjuer, ringsignaler på mobiltelefoner. Ja, redan de gamla grekerna visste. Nog kunde vi alla glädjas åt hennes framgångar. Sverige fick ju en liten del av den vinnande kakan. Men det var inte Sverige som vann - utan Grekland och vi som alltid lyckats bra i schlagersammanhang fick se den säkra finalplatsen glida oss ur händerna. Eurovision Song Contest är inte längre en sångtävling som namnet vill antyda utan en tävling där bästa show vinner. De som har förstått det är de nya länderna i öst, som för övrigt röstar på varandra, precis som vi i Skandinavien. Det kan verka orättvist, men det är så det går till i alla ankdammar världen över. Kliar du min rygg, kliar jag din. För att ta sig förbi alla dessa ryggar krävs det lilla extra. Carola har det. Hon vet vad som krävs för att vinna. Hon har gjort det förut och vill göra det igen. ?Invincible? som är låtens engelska titel betyder just oövervinnelig. Oslagbar. Det är genomtänkt och smart, precis som Carola. Direkt efter den svenska finalen flög hon ner till Aten och lät sig fotograferas som en grekisk gudinna. Sedan har hon rest land och rike runt för att visa att hon är tillbaka - för att vinna. Extra kul för mig är att min lillasyster är med i Aten. Hon körar åt Carola och säger att det här är det största hon har gjort under sin karriär som artist. Då bör jag tillägga att hon har turnerat runt hela världen som Agnetha i Abbabandet Arrival. Bland annat har de sjungit för miljontals kineser från Workers Arena i Beijing. Det är stort, enligt mig. Men Eurovision Song Contest med Carola är alltså större. Det är 23 år sedan Carola vann första gången och det ledde till total Carola-feber i hela landet. På frågan om det har kommit en ny Carola-hysteri svarar hon: - När slutade den? Efter att ha lyssnat igenom samtliga 37 bidrag har hon rätt att vara kaxig. Många gånger har jag dock irriterat mig på hennes snack om bibeln hit och dit. Men tydligen så funkar det. Det finns en gud. I Grekland flera stycken. Ber hon till samtliga borde det gå hela vägen. Att just Carola har namnsdag i dag den 20 maj, ser jag som ett tecken. Att även syrran, Caroline, har namnsdag ser jag som ytterligare ett. Att Carola är tippad tvåa eller trea i de flesta länder, säger en del. Men Grekland är tippad som vinnare och för mig känns det absolut inte rätt. För gud så vedervärdigt och dåligt! Jag har fått förklarat för mig att det är de så kallade ?Hard-core fjollorna? som sätter ribban och de är tokiga i Greklands Anna Vissi. Hon är sexig, vulgär, för mycket, sådant som får fjollorna att gå i taket! Men i Eurovision Song Contest röstar även sådana som jag, heltidsarbetande trebarnsmödrar som storhandlar på Willys när andra går på After-work. Vi kanske lägger vår röst på något mer jordnära, mer genuint eller kanske dansant och glamoröst eftersom det är det vi suktar efter bland alla blöjbyten och barnaskrik. Men även Erik Kummu, lägger sin röst på Anna Vissi. Han är absolut ingen fjolla, inte för att det skulle vara något fel på det, men en schlagerälskade poliskommissarie i Norrbotten. Så vem vet?! Kanske det bara är jag som inte har förstått Greklands storhet?! ***En tydlig trend i år är att väst dras till öst och öst till väst. Det skulle kunna bli en hel del spännande möten men tyvärr blir det snarare slätstruket och blekt. Jag hade velat haft mer traditionell etno. Nu försvinner mycket av ursprunget i olika discoproduktioner och mycket låter lika. ***Kroatien är ett undantag. De skiter i vad vi i väst tycker om. De kör på i sin egen traditionella stil och de gör det riktigt bra. Sångerskan är tävlingens syndigaste och kanske mest tilldragande. Hon är som en vild zigenerska som förtrollar allt i sin närhet. ***Bosnien-Hercegovina deltar med årets vackraste. Ett melankoliskt kärleksstycke med mycket känsla och innerlighet. Ett stycke som får oss att stanna upp och känna. Livet. ***Mina personliga favoriter i årets festival är just Bosnien-Hercegovina, Kroatien och Sverige, men även Ryssland och Rumänien som lockar den lite yngre publiken med rak enkel pop och modern mystisk techno. Förmodligen hamnar även Grekland i topp, varken jag vill eller ej. På måndag får vi se om jag har lyckats pricka rätt. Ha en underbar helg och njut av årets bästa underhållning! På återseende.