I veckan anordnar RFSL (Riksförbundet för homosexuellas, bisexuellas, transpersoners, queeras och intersexpersoners rättigheter) pridefestival i Luleå för tionde gången i ordningen. Under molnig himmel slog lokalföreningen redan på måndagsförmiddagen upp ett tält vid Gula paviljongen på Storgatan.
– Vi kommer att stå här fram till på torsdag. Sedan blir det firande i Stadsparken från fredag till söndag, med flera konserter, säger Helena Carlsson, verksamhetsledare vid RFSL Luleå och norra Norrbottens län.
Tillsammans med projektledaren David Forsberg och lokalföreningens ordförande Joakim Isaksson Markström packar hon upp regnbågsfärgade flaggor, sjalar och manschettknappar. De läggs ut på ett bord i tältet, där det också finns mycket informationsmaterial från RFSL.
Precis som i fjol kommer det inte att bli någon parad under pridefirandet i Luleå. Beslutet togs i våras och anledningen är givetvis den rådande pandemin.
– Det var ett tungt beslut att ställa in paraden. Men det var ju självklart utifrån situationen, säger Helena Carlsson.
I stället för parad kan alla som vill gå en pridepromenad till olika platser runt om i centrala Luleå. Vid Gula paviljongen kommer det att finnas karaoke på eftermiddagarna. Och under fredagen kommer det också att hållas panelsamtal och föreläsningar om bland annat sexuell hälsa hos transpersoner och stigma kring HIV.
– Det ska finnas något för alla, säger Helena Carlsson.
Joakim Isaksson Markström ser framför allt fram emot spelningarna med artisten Yarlie och Pajalabandet The Magnettes. Men han ska också själv stå på scen och hålla ett tal.
– När jag har skrivit på talet har ett ord hela tiden återkommit: Stolthet. Jag är stolt över det vi gör, säger han.
I tältet på Storgatan hoppas Joakim Isaksson Markström och Helena Carlsson på många samtal med förbipasserande. En av många frågor som de vill lyfta fram är transpersoners rätt till vård som bekräftar deras könsidentitet.
Utöver de mer specifika frågorna vill Joakim Isaksson Markström också lyfta fram hur det generella politiska läget ser ut runt om i världen.
– Jag vill prata om kampen. I många länder i Europa går det bakåt. Jag är rädd för att det ska ske i Sverige också, och att mina egna rättigheter ska begränsas. Att jag ska behöva gå tillbaka in i garderoben igen.