Med internet har släktforskning blivit lättare och mer hanterligt.
Eva Sandström visar papperssidorna hon tejpade ihop för 25 år sedan, som visar släkten på mammans sida fram till ungefär 1700-talet.
Däremot är det betydligt tunnare på pappans sida.
– Jag vill veta vilka sidor jag ska gå in på. Jag vill inte betala om jag inte får det jag vill ha.
Hon beklagar också att hon inte tog sig tid tidigare att prata med de fastrar som i dag är döda.
Som tur är finns en kvar i livet.
– Faster är klar i huvudet. Jag ska fråga där först.
Hon berättar att hon ursprungligen är från Råneå. Med tre barn i förskole- och skolåldern har hon ännu inte så mycket tid för släktforskning.
Hon prövar sig fram på Arkiv Digital och skrattar till när hon på sidan ser förteckning över sinnessjuka och idioter.
– Det är ju nästa hemskt.
För den som vill börja kan biblioteken vara till hjälp. Här finns böcker om personal som kan hjälpa till att hitta i databaser.
– Jag har prövat lite. Mammas släkt är från Ryssland. Längre kom jag inte, säger Ulrika Rönnholm som höll i trådarna för onsdagens föreläsning på biblioteket i Luleå.
Hon påpekar också att personuppgiftslagen skyddar personer upp till 70 år.
– Det är en liten spärr, säger hon och tipsar om tidningar där det går att läsa dödsannonser etcetera.
I 30 år har Jan Eurenius, i dag pensionär, släktforskat både privat och i yrket.
– Nu gör jag det för att det är kul. Det är roligt att få dela med sig av alla sina misstag.
I Sverige går det att hitta sina rötter långt tillbaka.
– Det definitiva stoppet är vid 1530-talet. Om man har tur och har adel i släkten kan man komma mycket längre.
Ett datum är ett måste – födelsedag, vigseldag eller dödsdag. Dessutom namnet på församlingen.
– Kyrkböckerna är upplagda efter församling. Där kan man hitta personen och få uppgift om föräldrarna.
Där avslöjas också om prästen ansåg att man kunde sin katekes, uppgifter om mentala status, om personen flyttat och så vidare.
Sedan är det bara att följa släkten bakom. Lättaste vägen är via födelsedatum.
– Notera, men kontrollera, säger han och tillägger att det även gäller uppgifter som man får via andra.
För att forska i Sverige räcker det med Arkiv Digital som färgfotograderat alla kyrkböcker.
– Ett släktforskarprogram behövs. Det blir ohanterligt på papper.