Pitemålets orakade ansikten
KONSERT
Foto: Bengt-Åke Persson
Euskefeurat
Så var det dags för Euskefeurat, ett gäng jag alltid sett som Pitemålets orakade ansikten utåt. Senast jag såg dessa karlakarlar spelade de inför en publik på högst 80 personer i min egen hemby Bredsel, en fantastiskt underhållande och intim konsert jag sent ska glömma.
Hur de sedan lyckas ta med sig samma intima känsla till en fullsatt konsertsal som Stora Salen, är för mig ett mysterium.
Redan efter öppningslåten Nö’bert Vä Ve verkar de ha krympt Kulturens hus till en bygdegård något rymligare än genomsnittet.
Det bjuds på samhällskritisk humor i en lantligt bitter ton vars nu levande världsmästare är bandets egen Ronny Eriksson. Han är själv den i bandet som bjuder på det minsta antalet leenden under föreställningen, och det om något klär hans nattsvarta humor utmärkt.
Själv skrattar jag gott åt hans härliga historier av varierande längd, och när han breder på med sin kraftiga dialekt kan jag inte låta bli att undra hur väl detta mellansnack har gått hem hos folkmassor i alla städer söderut som stått på bandets turnéplan.
- Min farfar dog minsann 1974, det är inte många som gör det nu förtiden! kläcker Ronny vid ett tillfälle ur sig.
Självklart halkar prat och lyrik inte alltför sällan in i det politiska. Hans små pikar av norrbottnisk pessimism träffar då inte enbart den blå högern, utan perforerar hela kartan.
Musikaliskt sett trampar de vatten, och konstigt vore det väl annars.
Euskefeurat är inte på väg åt något särskilt håll, ärmarna av flanell behöver inte kavlas upp högre än så här. Soundet är så folkligt varmt som det kan bli, och det känns riktigt trevligt att lyssna till.
De folkliga tonerna känns till och med något rebelliska i sig, som en krydda till den redan starka och tänkvärda lyriken. Här och där gränsar deras kompositioner mot blues och country, men för det mesta håller de sig till sin kära folkpunk.
Vad gäller låtvalen, lyckas de utmärkt. Även många av de något nyare styckena har rejäl potential att bli riktiga klassiker, och som de själva nämner så är konserten till största del byggd på nya albumet Det är aldrig för sent att ge opp.
- Fastän lagret har börjat få slut på ozon, så är det aldrig för sent att ge opp.
Fyndigt, stort och litet.
Så jobbar vi med nyheter