Det var mÄnga LuleÄbor som blev vittne till den 15 till 20 minuter lÄnga biljakten som tog stopp pÄ BergnÀsbron dÀr föraren körde in i ett rÀcke.
Lars Carlsson och hans hustru Ulrika Lindstedt skulle skjutsa hem dottern Lisa, som bor i centrala LuleÄ, efter ett födelsedagskalas pÄ Hertsön, och befann sig pÄ Varvsleden nÀr de mötte bilen som polisen jagade.
Helt plötsligt svÀngde föraren över mot deras sida av vÀgen.
â Jag vet inte varför han gjorde det. Och allt gick sĂ„ fort. Jag lĂ€ste efterĂ„t att de var narkotikapĂ„verkad, och han tĂ€nkte kanske inte rationellt. Eller sĂ„ blockerade polisen vĂ€gen de kom pĂ„. Men helt plötsligt kom bilen flygandes rakt mot oss, sĂ€ger Ulrika Lindstedt.
En snöhög mellan de bÄda vÀgarna blev deras rÀddning.
â Det small till. Men det var snö och is som trĂ€ffade vĂ„r bil. Deras bil mĂ„ste ha Ă€ndrat riktning nĂ€r de körde över snöhögen, sĂ€ger hon.
â Jag trodde inte vi skulle hinna undan. De kom ju i en sĂ„dan vĂ„ldsam hastighet. Men som tur var hade jag sinnesnĂ€rvaro nog att inte bromsa, utan fortsatte att gasa samtidigt som jag vĂ€jde, sĂ€ger Lars Carlsson.
De Àr mycket kritiska till polisens agerande.
â Ja, det Ă€r vi verkligen, sĂ€ger hon och fortsĂ€tter:
â Jag förstĂ„r inte hur man kan utsĂ€tta vanliga mĂ€nniskor för sĂ„dan fara. Bara för att jaga efter tvĂ„ narkotikapĂ„verkade dĂ„rar. Jag tycker det Ă€r allvarligt. Och Ă€r det verkligen vĂ€rt det? Vid det dĂ€r laget mĂ„ste de ju ha haft bilens registreringsnummer. SĂ„ varför inte avvakta lite och ta dem senare i stĂ€llet? De kan inte hĂ„lla pĂ„ sĂ„dĂ€r inne i stan. De triggade dessutom bara dem genom sitt agerande. Men det var vĂ€l nĂ„gon polis som tyckte det var spĂ€nnande med en biljakt.
â Jag förstĂ„r inte heller hur de kunde göra den prioriteringen. För det var mycket trafik och halt vĂ€glag. Och det lĂ€r ha varit en hel del folk pĂ„ gĂ„gatan nĂ€r de körde pĂ„ den, för nĂ€r vi var pĂ„ stan en timme tidigare och handlade var det en massa folk dĂ€r, sĂ€ger Lars Carlsson.
Enligt dem var det bara ren tur att inte de eller nÄgon annan dog.
â TĂ€nk om de hade mött nĂ„gon pĂ„ bron. Vi kunde ju vĂ€ja. Det kan man inte dĂ€r, sĂ€ger hon.
De Àr fortfarande chockade efter det som hÀnde.
â Jag Ă€r inte speciellt rĂ€dd av mig vanligtvis. Men det dĂ€r var riktigt otĂ€ckt. Det Ă€r som min man sĂ€ger, vi hade kunnat dö. Vi körde dĂ€rifrĂ„n direkt. Och nĂ€r vi stannade skakade alla tre, sĂ€ger Ulrika Lindstedt.