När kommunen tog beslut om att ta bort hamnkraven startades en Facebookgrupp som snabbt fick 1000-tals medlemmar.
Peo Rask och några till bestämde sig för att skriva ett brev till länsstyrelsen och överklaga beslutet.
– Vi hade tur som fick in det där brevet i tid så att vi kunde stoppa processen. Sedan blev opinionen så stark att sossarna ändrade sig.
I det läget, år 2009, hade han inga funderingar på hur området runtomkring skulle se ut.
– För mig gällde det enbart kranen. Jag blir så glad varje gång jag kommer hem från flyget, åker in mot stan och blir välkomnad av den. Det känns som att komma hem.
Hur tycker du utvecklingen av området har varit sedan?– En smärre katastrof. Jag ser ett projekt men jag ser inte idén bakom. Det är quick-fix-lösningar, ut med lite sand, ute med lite betongblock och lite annat. Det känns inte alls genomtänkt.
När det gäller Luleås stadsutveckling generellt efterlyser han mer av ett trepartssamtal – mellan kommunen som beställare, byggherren och medborgarna.
– Vi medborgare får aldrig vara med och säga vårt, utan det handlar bara om affärsöverenskommelser. Jag tycker stan börjar se ut därefter.
Om han fick bestämma över Södra hamnplan skulle det bli ett grönt kuperat område med bänkar där folk kan fika och sola. Den lilla konstgjorda strandytan får gärna vara kvar, men inte så mycket betong som idag.
På vintern hade man kunnat komplettera naturisbanan med en spolad bana för mindre barn, tycker han.
– Och någon som säljer varmkorv och glögg.