Sara, 71, har genom åren ätit många penicillinkurer främst mot envisa urinvägsinfektioner. Detta har gjort hennes tarm känslig. Till det kom behandling med cellgifter mot cancer och hennes tarm slogs ut.
– Jag var totalt utslagen med hög feber, hög sänka och frossa. Jag var svag och tappade all kraft, det blev en rundgång. Min cancer ger inga symtom men min utslagna mage var besvärlig, säger Sara.
Ovanlig räddning
Hennes problem med magen startade i augusti förra året. Hon fick antibiotika mot sina tarmbesvär, men inget hjälpte.
Räddningen för Sara var av det ovanliga slaget. Hon hörde själv talas om behandlingsformen avföringstransplantation i ett radioinslag. I februari bestämde hennes läkare att det var något för henne och att hon skulle få prova behandlingen. En beställning av odlad avföring gjordes från Karolinska sjukhuset.
I april blev hon kallad till behandlingen.
Förberedelserna bestod i att dricka fem liter vätska på två dagar för att tömma tarmen.
– Första dagen drack jag tre liter och två liter dagen därpå. Jag var så triggad så det var inga problem, säger Sara.
Av läkaren fick hon veta att avföringen var framodlad, kontrollerad och analyserad och att alla farliga bakterier var borta.
Bättre direkt
Behandlingen går till så att tarmen blåses upp och avföringen förs in trettio centimeter i tarmen.
– Jag hade kunnat få titta men jag avstod.
Efter transplantationen fick Sara instruktionen att hålla allt inne några timmar och det var inga bekymmer, säger hon.
Hon är mycket nöjd med resultatet.
– Det blev bättre ganska omgående. Efter den långa tiden av feber och diarré repade jag mig snabbt. Jag åker ner igen när jag får cellgiftsbehandlingarna, men tarmbehandlingen har gett mig styrka att orka med cellgiftsbehandlingarna och kämpa mot cancern.
Sara säger att hon inte kan förstå varför det kan finnas motstånd till behandlingen.
– Jag fattar inte de som tycker att det är äckligt och ser negativt på det här. I sjukvården borde man väl vara vana med det mesta. För mig var det här räddningen. Tarminfektionen är borta och nu mår jag jättebra, säger hon.
Fotnot: Sara heter egentligen något annat.