Mikael Andersson, rÀddningschef i LuleÄ.
Han tog över som ordinarie rÀddningschef i LuleÄ för fem mÄnader sen, efter Patrik Bylin som jobbat i hela 19 Är. Nu leder han rÀddningstjÀnsten i LuleÄ, en verksamhet som just flyttat in i en ny station och i en tid nÀr kraven ökar och ekonomin Àr pressad.
Hur ser en typisk dag ut för en rÀddningschef?
â Jag Ă€r rĂ€dd att den ser lite smĂ„trĂ„kig ut. Det Ă€r mycket möten och administration, men det Ă€r ju hĂ€ndelserna som lockar. NĂ€r det hĂ€nder nĂ„got och vĂ„rt system snurrar igĂ„ng.
Mikael Andersson började sin bana inom rÀddningstjÀnst i lumpen som brandman. Efter det blev det brandingenjörsutbildning i Lund. Under studietiden var han en termin i USA, dÀr han fick uppleva ett helt annat rÀddningssystem.
â En erfarenhet jag tog med mig dĂ€rifrĂ„n var styrkan i frivillighet. DĂ€r Ă€r det vanligt med volontĂ€rjobb, att man tecknar sig som frivillig, som en slags support till samhĂ€llet. Det fanns en vĂ€ldigt driven instĂ€llning, man var hungrig pĂ„ att leverera. Men baksidan av det amerikanska systemet Ă€r en lĂ„g kunskapsnivĂ„. Det var i princip en weekendkurs för att bli brandman och i förlĂ€ngningen dör ganska mĂ„nga i yrket. Det glorifieras och man tar dumma risker. Jag hade bara varit dĂ€r nĂ„gon vecka sĂ„ hade tre brandmĂ€n dött i en brand pĂ„ en oljestation.
Mikael Andersson landade som fÀrdig brandingenjör nÀra hembygden. Vi möts i en sprillans nyöppnad station dÀr hantverkare syns i varje hörn.
â HĂ€romdagen pratade vi till exempel hur fort grinden ska öppnas. Det Ă€r mycket installationer och teknik som ska funka. Man mĂ„ste kanske provĂ„ka och provspringa.
Mikael Andersson konstaterar att mattan Ànnu saknas och att brandstÄngen pÄ nya stationen dÀrmed inte kan anvÀndas Àn. Trapporna fÄr duga tillsvidare.
Vad Àr den stora skillnaden med den hÀr stationen mot den gamla?
â Det Ă€r nytt och frĂ€scht och det ger en boost till verksamheten. Den stora skillnaden Ă€r att det Ă€r genomtĂ€nkt och designat för vĂ„ra behov, inte för 50-talets behov. Och det gör enorm skillnad.
â Det Ă€r designat för samverkan, slarvigt uttryckt pĂ„tvingad samvaro. Det finns bara ett fikarum, som Ă€r samma för alla tre blĂ„ljusmyndigheter som ska vara hĂ€r. Vi delar en hel del ytor och syftet Ă€r att vi ska komma samman mer. Just nu fĂ„r vi hĂ„lla emot med corona, men sĂ„ Ă€r tanken.
Vad hoppas ni uppnÄ?
â Bara kunskapen om individer, att du kĂ€nner folk till namn och kĂ€nner till de du kommer möta pĂ„ en rĂ€ddningsinsats, ökar vĂ„r förmĂ„ga att göra bra insatser. Det Ă€r sĂ„ mycket enklare att lösa saker med mĂ€nniskor som du kĂ€nner.
Hur pÄverkar det er att ambulanskollegorna fick vÀnda tillbaka?
â Det Ă€r trĂ„kigt. RĂ€ddning och ambulans jobbar tĂ€tt ihop, inte minst pĂ„ trafikolyckor dĂ€r det behöver flöda smĂ€rtfritt vem som gör vad. Vi behöver kĂ€nnedom om varandra.
Sofie Bergström, brandingenjör, har jobbat som projektledare och haft en central roll pÄ resan till den nya rÀddningsstationen.
Vilka Àr utmaningarna i ditt jobb?
â Lagstiftningen har Ă€ndrats och betonar att systemet behöver klara större och mer komplexa hĂ€ndelser. Staten förvĂ€ntar sig en höjning av ambitionsnivĂ„n. Den Ă€r inte finansierad av staten, kommunerna fĂ„r lösa större delen sjĂ€lva. Vi ska kunna klara mer samtidigt. FrĂ„gan har vĂ€ckts i samband med de stora skogsbrĂ€nderna.
â Det lagstiftaren vill se i den hĂ€r förĂ€ndringen handlar om att öka kapaciteten, och dĂ„ finns ingen annan vĂ€g Ă€n samverkan. För mig innebĂ€r det att vi i rĂ€ddningschefsberedskap kommer jobba mer regionalt och det ska införas nu i maj. Vi Ă€r 29 kommuner i Norr- och VĂ€sterbotten som ska samverka och det Ă€r mĂ„nga frĂ„gor och mĂ„nga parter. Det Ă€r ett stort förĂ€ndringsprojekt.
Har ni blivit fÀrre?
â Ja, 2018 lade vi ner i Gammelstad och minskade med tvĂ„ brandmĂ€n. Man kan vĂ€l sĂ€ga att det Ă€r en nationell trend, att den operativa förmĂ„gan har minskat. HĂ€r har vi en utmaning i takten. Staten förĂ€ndrar lagstiftningen och ökar kraven pĂ„ kommunerna, samtidigt som kommunernas ekonomiska utrymme Ă€r hĂ„rt pressat. Staten sĂ€ger gasa och ekonomin sĂ€ger bromsa.
Hur mÀrks det för personalen?
â Vi fĂ„r vĂ€l erkĂ€nna att samtidigt som vi flyttar in i nytt hĂ€r och det kostar vĂ€ldigt mycket sĂ„ hĂ„ller vi i pengarna pĂ„ andra omrĂ„den. Vi har inte nyrekryterat pĂ„ ett tag, vi har blivit fĂ€rre medarbetare över tid.
JÀmstÀlldhetsfrÄgan Àr aktuell inom rÀddningstjÀnsten men i LuleÄs rÀddningstjÀnst Àr i dag endast var tionde anstÀlld kvinna. Utebliven nyrekrytering Àr nÄgot som försvÄrar ökningen av andelen kvinnor, menar Mikael Andersson.
â Vi ser stora fördelar med blandade grupper. De Ă€r mer problemlösande och konstruktiva. Men det gĂ„r inte sĂ„ fort som man skulle önska. Utmaningen finns delvis i numerĂ€ren, men ocksĂ„ i bilden av brandmannayrket ute i samhĂ€llet. Vi fĂ„r kĂ€mpa emot. Blir det för mycket Heman-roll som syns i media sĂ„ Ă€r det ju fĂ„ unga tjejer som tĂ€nker "jamen det dĂ€r vill jag bli".
Mikael Andersson pratar med brandmannen Thomas Ă
ström i de nya omklÀdningsrummen.
Vad Àr den vanligaste missuppfattningen om brandmansyrket?
â Hollywoodbilden finns dĂ€r. Och det har varit mycket blĂ„ljusserier av olika slag. Det blir ingen rolig tv om man betonar de försiktiga dragen som behövs, man visar de "hĂ€ftiga grejerna".
SÄ en brandman behöver inte vara modig och superstark?
â En brandman behöver vara modig och tillrĂ€ckligt stark. Det pĂ„gĂ„r utveckling för lĂ€ttare verktyg och utrustning. Det Ă€r definitivt sĂ„ att tjejer som vill kan bli brandmĂ€n. Tveklöst.
Vilka arbetsmiljöfrÄgor Àr aktuella för er idag?
â De senaste tio Ă„ren har man pratat om förhöjda cancerrisker hos brandmĂ€n. Det Ă€r en frĂ„ga vi fĂ„tt fokus pĂ„ i bygget av nya stationen. Det man identifierat Ă€r att det Ă€r ohĂ€lsosamt att dra med sig partiklar och gaser som bildas vid brĂ€nder. Om vi inte hanterar det sĂ„ andas vi in det. HĂ€r har vi kunnat planera ett flöde för att sanera pĂ„ ett klokt sĂ€tt, bĂ„de klĂ€der, andningsskydd och bilar. I den gamla stationen fanns det inte utrymme för en sĂ„n logistik. Det var en smutsig miljö.
â En annan risk Ă€r den vid trafikolyckor. De senaste dödsfallen som varit inom rĂ€ddningsarbete har varit pĂ„körningsolyckor ute pĂ„ vĂ€gar. Det Ă€r inte alla som respekterar att man behöver stĂ„ still och invĂ€nta rĂ€ddningsarbetet nĂ€r det varit en olycka.
NÀr har det varit en bra dag pÄ jobbet?
â NĂ€r vi har levererat och gjort skillnad. En rĂ€ddningsinsats som gĂ„tt bra eller över förvĂ€ntan Ă€r riktigt glĂ€djande. Det finns utmaningar i vissa insatser dĂ€r man kanske inte tror att det ska gĂ„ bra och Ă€ndĂ„ gĂ„r det bra. NĂ€r det brann pĂ„ Kungsgatan lĂ„g jag hemma med covid, jag hade feber och följde lĂ€get frĂ„n sĂ€ngen. NĂ€r jag tittar pĂ„ byggnadens konstruktion sĂ„ Ă€r potentialen för en kvartersbrand stor. Nyper vi inte den sĂ„ kanske hela kvarteret stĂ„r i lĂ„gor, och vi nöp den. DĂ„ blir jag glad och stolt.