I november 2012 dömde Luleå tingsrätt den dåvarande officeren på F 21 för misshandel och ofredande till villkorlig dom med samhällstjänst i 100 timmar.
Mannen ska bland annat ha bitit sin då sex månader gamle son i magen. Dottern, som var drygt två år, ska han ha slagit i magen efter att hon knuffat till lillebrodern.
Knappt tre månader senare sades han upp från sin anställning i försvaret. Försvarets personalansvarsnämnd menade att brottsligheten och omständigheterna var av sådan art att det inte fanns någon förutsättning för ett fortsatt förtroende för mannen. Något som också gör att nämnden inte anser att det fanns skäl omplacera officeren.
Officersförbundet vände sig till Arbetsdomstolen (AD) för att få uppsägningen ogiltigförklarad, då det enligt dem handlade om en isolerad engångsförseelse som inte hade något samband med hans anställning. Vidare ansåg förbundet att det hade varit skäligt att omplacera mannen.
AD anser att den brottslighet mannen dömts för är av allvarlig art, trots att det inte rört sig om något omfattande våld. Detta då det handlat om upprepade gärningar riktade mot minderåriga barn i hemmet.
Vidare att en yrkesofficer åtnjuter allmänhetens förtroende – varför kraven på laglydnad är högt ställda.
Domstolen anser också att mannen visat brist på omdöme och impulskontroll och konstaterar att det i yrket ingår att hantera vapen.
AD finner också att allmänhetens förtroende för Försvarsmakten hade kunnat skadas om det blivit känt att den dömde fått behålla sin anställning.
Enligt domen fanns inte skäl för omplacering och det var rätt att säga upp mannen.