En annan värld är möjlig, var en tanke som slagit rot hos hamnarbetaren Ingemar Bäckström när han i början av 1937 gav sig av mot Spanien för att slåss mot fascismen i allmänhet och Francos falangister i synnerhet. Han var inte ensam utan omkring 600 personer från Sverige gjorde samma sak, det vill säga ställde sitt liv i förfogande till uppropet: Hjälp Spaniens kämpande folk.
Med Joel Hägglund, senare Joe Hill, som idol var det nästan bara en tidsfråga innan det som gnagde inom honom skulle slå ut i konkret handling. Det var ju ett tecken det där, tyckte Ingemar, att han var född samma dag som Joe Hill på luddiga grunder avrättades i Amerika. Någon måste ju greppa kampens stafettpinne.
Och så det där att de båda kom från Gävle, kung Gevalias hemstad.
Det fanns dock en hake för Ingemar. Den stavades Klara och skapade varma behagliga känslor i kroppen hos honom. Om det var kärlek, tja?
Vad är kärlek, förresten? Hur ser den ut? Olika vid fred och krig? Finns det bättre och sämre kärlek. En att hylla och en annan att se ner på?
Och kan en mamma lämna ifrån sig ett barn på grund av kärlek? som Conxa Hernandez i revolutionens Barcelona 1936, hon som ”föddes att invänta revolutionen, som andra väntade på Jesus”, och vars pappa var med och grundade CNT, den anarko-syndikalistiska centralorganisationen i Spanien.
Ingångarna och frågeställningarna är många i Anna Jörgensdotters brett hållna roman om ”krigets konsekvenser och kärlekens former”. Karaktärerna är ytterst levande och jag inte bara tycker mig se de hoppet och sorgen paradera omvartannat på Las Ramblas i centrala Barcelona, jag är där, på plats.
Allt medan Ingemars och Conxas fiender, uppbackad av Hitler och Mussolini, vinner framsteg i kriget.
Och samtidigt i Gävle en annan verklighet, fast inte helt, läser Klara om kriget i Spanien och om en svensk regering där utrikesminister Sandler predikar återhållsamhet och uttrycker bannor mot de svenskar blivit delar av de anti-fascistiska Internationella Brigaderna i Spanien.
Inom sig när Klara oro, men också stolthet, att ”hennes Ingemar” kämpar för demokratin och Spaniens folk.
Bara han snart kommer hem, tänker Klara, som jobbar på makaronfabrik, bor med en man som heter Hellgren men blir svaret skyldig när frågan vem som är far till Lill-flickan förs på tal.
Det är en något märklig familjesituation som ändå känns till gagn för alla och är ett sorts ljus i en allt mörkare tid. Och Hellgren är en mans-karaktär man blir glad att läsa om.
Solidärer är en roman som med tiden blir en sorts studie av nederlagets anatomi; ”det fanns en folkfront, men ingen enighet”, som Conxa uttrycker det.
Och än idag, anno 2017, gnabbas det om ”vems fel det var” att Franco segrade och kom att styra Spanien fram till mitten av 1970-talet. Anarkister/syndikalister skyller på kommunister och vice versa, i en ”never ending story”.
Anna Jörgensdotters roman är dock en seger som förtjänar många läsare.