Så gör du personliga minnesböcker
Scrapbooking sägs vara den tredje största hobbyn i USA. Amerikanerna klipper och klistrar som aldrig förr. Nu har trenden kommit till Sverige. Allt fler svenskar gör personliga fotoalbum och minnesböcker.
Fotograf: Extern
Foto:
Tillsammans med Elisabet Solberg driver hon en av de många scrapbooking-butiker som dykt upp i Sverige de senaste åren. Lokalen är full av glitterfärg, stämplar, band, pennor, knappar och mönstrat papper i regnbågens alla färger.
- Papperstillverkarna levererar flera kollektioner varje år. Färgerna brukar följa modet, i höstas såg vi många lila nyanser, berättar hon.
Egentligen finns det inget bra svenskt namn för scrapbooking. I ordboken översätts scrap med bit, stycke, lapp eller småplock. Scrapbook i sin tur läses som urklippsalbum. Men den engelska termen är nu accepterad i Sverige, liksom ordet scrappare.
Scrapbooking började i USA på 1970-talet, men har blivit riktigt stort de senaste tre, fyra åren. Där finns nu mässor, kurser, bloggar och klubbar. Industrin som producerar pysselmaterial omsätter hisnande summor. Samtidigt har trenden exporterats till bland annat Europa, Sydafrika, Brasilien och Australien.
De flesta som börjar med scrapbooking vill göra något av sina bröllopsbilder eller av fotografierna på sina barn. A och O för nybörjaren är syrafritt papper och klister - annars gulnar albumet snabbare. Sedan är det bara fantasin som sätter gränser för hur man presenterar sina bilder (eller recept, eller dikter...). Vissa använder band, knappar, kartong, gnuggbokstäver och stämplar. Andra scrappare är mer strama i sitt uttryck.
- Den senaste trenden heter freestyle och går ut på att man ritar och leker fram motiv mer på egen hand, säger Elisabet Solberg och bläddrar i ett stilsäkert album som en konstnärlig mamma gjort på - Men det finns inga regler. Det vanliga är att man börjar lite traditionellt och släpper loss efter hand.
Själva har Petra Svensson-Tholin och Elisabet Solberg pysslat mycket under uppväxten i Västervik. Som barn drömde de "band- och pappersgalna" tjejerna inte om att ha en egen pysselaffär, men om att göra det som är roligt och att få styra över det själva. Så har det blivit.
- Men att driva företag, leda kurser och gå på vidareutbildning tar sin tid. Vi är här 16-17 timmar varje dag och hinner knappt scrappa själva.
Det paradoxala med att något så enkelt som att klippa och klistra vinner mark i vår digitala tidsålder förklarar de med att många känner lust för att skapa med sina egna händer.
- Det är en slags motrörelse mot det digitaliserade - men det finns så klart digital scrapbooking också, säger Elisabet Solberg.
Till butien och Skapa hobbys kurser kommer människor i alla åldrar som vill dokumentera och bevara. De har sett änkor bearbeta sorg genom att göra album, de har haft kurser för svårt cancersjuka och de har pysslat med personer med koncentrationssvårigheter.
- Det är terapeutiskt att arbeta med sitt eget uttryck, säger Petra Svensson-Tholin.
Själv gör hon gärna minialbum i storlek 15 gånger 15 centimeter när hon får tid.
- Jag tycker också om det formatet. Själv gör jag helst receptböcker, säger Elisabet Solberg.
Så jobbar vi med nyheter