Så här lätt köpte NSD nätdroger

För ett par år sedan började det dyka upp speciella kuvert och paket runt om hos länets postombud.
En ny bransch hade nått Norrbotten.
Sedan dess har det bara eskalerat och i dag pratar polisen om ett växande samhällsproblem.
- Varje månad kommer hundratals försändelser till Norrbotten, säger Per-Olov Andersson, chef på Narkotikaenheten i Luleå.
Handeln med lagliga nätdroger pågår helt öppet och polisen står maktlös.
Anledningen är att de företag som säljer drogerna bedriver en utstuderad katt-och-råtta-lek med samhället.
De säljer preparat som inte hunnit narkotikaklassas. Och när det tröga maskineriet till sist hunnit klassa ett ämne har nätsajterna nya preparat redo för försäljning, där några molekyler har förändrats.
Innehållet är i princip detsamma - men varorna smiter undan lagstiftningen.

Att ta reda på vilka sajter som säljer internetdroger är inte svårt.
Inte heller hur de ska användas.
Det finns mängder av diskussionsforum där nätdroger avhandlas in i minsta detalj. På en helg kan vem som helst bli en fullfjädrad narkoman - om man bara har lust.
NSD ägnade ungefär en dag till att läsa på på internet. Sedan visste vi det mesta: vem som säljer, vad som säljs, hur produkterna ska användas och vilka rus det ger.
Sedan bestämmer vi oss för att köpa några av produkterna.
Utbudet är enormt, men vi väljer att hålla oss till så kallade rökmixar, som just nu är populärast bland ungdomarna.
Ganska snabbt har vi adressen till fem olika svenska sajter som säljer olika varianter av rökmixar.
Den vi egentligen hade tänkt använda, Spice Nordic, har dock inga produkter tillängliga. Vid varje produkt står det "Slut i lager". Så av ren tidsbesparing väljer vi en annan sajt - Smartbar - som har varor inne, ett ganska digert utbud av rökmixar.

Att göra själva beställningen är oerhört lätt. Allt vi behöver göra är att registrera ett konto. Det räcker med för- och efternamn, en e-postadress, samt att vi med ett klick försäkrar oss om att vara över 18 år.
För att vara extra indiskreta väljer vi mejladressen "Bongmaster358@hotmail.com". Bong är nämligen det pipliknande verktyg som ofta används för att röka de mixar vi tänker beställa.
Därefter är proceduren som vilken annan internetaffär som helst.
Vi fyller vår varukorg med alla rökmixar som finns hos Smartbar, det som sajten själva kallar för potpurri.
En påse heter Swedish Dream - där en lättklädd blondin pryder omslaget.
De övriga heter Bamboo Djungle, Pulse Ultra och Minxx.
På sajten står det, om vi skulle vara osäkra, att produkterna är opåverkade av nuvarande lagstiftning. Fullt lagliga, således.
Allt läggs i varukorgen och beställningen landar på 965 kronor. Proceduren har bara tagit några minuter och när vi gör det sista klicket för beställningen är det ganska sent på måndag eftermiddag.

På onsdagen kommer postavin i brevlådan.
Varorna finns att hämta hos Pressbutiken Aurora på Storgatan 34 i Luleå.
Pressbutiken Aurora ägs av Anders Nilsson och det är han som överlämnar vårt vadderade kuvert.
- Jaha, det är ni som har köpt knark, säger han.
För honom råder det ingen tvekan om vad det är vi har handlat. Avsändaren Smartbar Sweden AB står tydligt på paketet och med åren har han lärt sig känna igen de flesta leverantörer av lagliga droger.
Han säger att han hatar att tvingas lämna ut dem.
- Jag känner mig som en knarklangare. Jag önskar att man kunde kasta de här paketen, säger han.
När vi hämtar ut vårt paket ligger ett annat kuvert med droger, från en annan leverantör, och väntar på att hämtas.
- Jag mår dåligt av att se det här fortgå, men vi kan ju inte vägra att lämna ut försändelserna.
Men Anders Nilsson säger att han vägrar vara en tyst kugge i maskineriet. Han konfronterar alltid de personer som kommer till hans butik för att hämta ut droger.
- Jag kan bara inte hålla käft. Jag frågar alltid vad de håller på med och säger att jag minsann vet att det är knark i kuverten.
Resultatet har blivit att antalet drogpaket drastiskt minskat till just Pressbutiken Aurora.
- De tycker nog det är jobbigt att hämta ut dem just här, så de har väl styrt sina beställningar någon annanstans.
- Det värsta är att det är så unga människor som kommer hit och hämtar de här försändelserna. Ibland är de till och med påtända när de kommer hit, flackande blick och ryckiga rörelser. Föräldrarna måste få veta vad ungdomarna håller på med. Många riskerar ju att fastna i missbruk och förstöra sina liv. I tonåren är man extra känslig och hjärnan kan ta obotlig skada, säger Anders Nilsson.
Vi bestämmer oss för att öppna vårt paket inne i pressbutiken. Då kommer alla som jobbar där fram för att för första gången få se hur påsarna ser ut, som de tvingats lämna ut till ungdomar genom åren.
Nyfikenheten är stor - men även känslan av avsmak.
- Det måste bli ett stopp på det här, säger Anders Nilsson.

Nu har vi fyra påsar med häftiga namn och lockande utseende framför oss. Men innehållet är okänt.
Vad är det exakt som ungdomarna stoppar i sig för att droga sig?
För att få reda på det kontaktar vi polisen. Vi vill lämna över varorna och få dem analyserade i laboratorium.
Vi ringer till P-O Andersson, chefen på Narkotikaenheten, och bestämmer ett möte.
På narkotikachefens skrivbord tar vi fram påsarna. För bildens skull öppnar vi en av påsarna och tömmer delar av innehållet på ett vitt papper. Utseendemässigt påminner det om vanlig pizzakrydda och doften är stark.
Varje påse innehåller tre gram och på en av påsarna står följande innehållsförteckning:
Ingredienser: Mexikansk strandböna, Humle, Centralasiatisk Mynta, Hjärtstilla, Frosört, Grönländsk Spira. Innehåller även en odeklarerad syntet.
P-O Andersson lovar att skicka påsarna till Statens kriminaltekniska laboratorium (SKL) för analys. Hans gissning är att svaren kommer att berätta att samtliga påsar innehåller någon form av syntetisk cannabinoid som inte hunnit narkotikaklassas.
Resultatet från SKL dröjer nästan två veckor.
När det väl kommer överraskar det både oss och P-O Andersson.