Skolan var ett hett samtalsämne vid middagsbordet under Carina Sammelis uppväxt. Inte bara för att båda föräldrarna arbetade som lärare, själv var hon aktiv i elevrådet på högstadieskolan i Karlstad och i skolengagemanget bottnar hennes politiska engagemang.
Efter valet har hon axlat posten som ordförande i barn- och utbildningsnämnden efter Ingrid Norberg som avgått. Hennes egen erfarenhet av att ha barn i skolan är positiv.
– Skolan och förskolan handskas med problem på ett bra sätt. Luleå har en professionell organisationen som tar barn och föräldrar på allvar.
En av de största utmaningarna som skolan står inför är bristen på lärare. Luleå går en tredjedel i pension inom tio år. Utmaningen är större än Sammeli förstod när hon tog uppdraget.
– Även om vi tar alla lärare som examineras i Luleå och Umeå kommer det inte att räcka. Vi måste fundera på om det finns arbetsuppgifter som pedagoger gör idag som andra kan göra, till exempel att vara rastvakt eller mentor? Om vi kan organisera oss så att en lärare kan undervisa en klass till är det en vinst.
Så här säger Sammeli om:
Att skolan inte är likvärdig?
– Det är helt klart att socioekonomisk bakgrund till och med har blivit mer avgörande för hur barnen lyckas i skolan de senaste tio åren, och det är otillfredsställande. Elever som inte klarar skolan riskerar inte bara arbetslöshet utan också sämre hälsa hela livet. Det är inte okej att något barn ska ha en dålig start i livet.
Att ta ledigt från skolan?
– I grunden har vi skolplikt och det ska finnas väldigt goda skäl för att ta ledigt från skolan, det är rektors uppgift att avgöra det. Jag tycker inte att en semesterresa är anledning till ledighet, inte heller idrottscuper och liknande.
Att killarna lyckas sämre än tjejerna?
– Någonstans sänds signaler till killarna att utbildning inte är så viktig, medan tjejerna får veta att de utan utbildning inte tar sig någonstans. Det här finns nog lita överallt i samhället. I traditionellt manliga yrken har man ofta fått utbildning efter man anställts, för kvinnliga yrken har det inte varit så. Samtidigt mår många unga tjejer dåligt, att vara bra i skolan räcker inte utan de känner också krav från andra håll. Problemen kan inte lösas bara av skolan, men vi är den del av lösningen.
Att förskolan i Luleå kostar mer än i jämförbara kommuner.
– En del är strukturen. Förut byggdes exempelvis ett kök i alla förskolor. Små förskolor är heller inte effektiva, i de större kan man göra bättre scheman, man kan täcka upp för varandra. Känd personal ökar trygghet och säkerhet. Jag har inga tankar på fler barn i barngrupperna eller på att minska på personalen. Men vi ska se över allt runt omkring.
Att 15-timmarsbarn i förskolan räknas som halvtidsbarn?
– Vår organisation kring dem är inte tillräckligt bra. Inte minst är det svårt att lägga upp en pedagogisk verksamhet för barnen som endast är i förskolan femton timmar i veckan och samtidigt göra det för hela barngruppen. Pedagogerna har ju det pedagogiska utvecklingsansvaret för alla barnen.
Att det finns friskolor i Luleå?
– Vi har bra friskolor i Luleå och det funderar jag inte så mycket på. Vi får anpassa oss efter det och ha en bra dialog med dem, de tar hand om våra elever. Jag har dock synpunkter på systemet i Sverige. Inom äldreomsorgen ska kommunen göra en upphandling men för skolan räcker det att Skolverket godkänt friskolan. Kommunerna borde ha mer att säga till om.