Sju familjer sitter förväntansfullt i en lokal i Grans lantbruksskola i Öjebyn. Anna Lundberg, lärare där och försvarets fodervärdskonsulent, står längst fram i salen.
– Ni får hämta valparnas grejer först. När de kommer har ni bara ögon och öron för dem, säger hon och får leenden och nickande till svar.
En kull schäfervalpar är på väg från Sollefteå i bil. De i salen är fodervärdar som får en tidig julklapp. Med sig hem får de var sin valp.
Lundberg går kort igenom vad som kommer att hända och lite om hur valparna kan reagera.
– Det är första gången som de är ifrån sin mamma och sina valpsyskon och de kan vara ängsliga. Om tre dagar är de i full fart, säger hon.
Fodervärdarna Linda Svensson, och Niklas Hansson, jobbar bägge inom försvaret på F21, som räddningssoldat respektive räddningsofficer. Linda är uppvuxen med schäfrar, Niklas har haft katt hela livet och är den som drivit att bli fodervärd.
– Under min grundutbildning var det en officer som var fodervärd. Efter det bestämde jag mig för att jag också skulle bli det när jag hade stabilt liv och flyttat till Luleå, säger Niklas Hansson.
När bilen kommer och bakluckan öppnas är valparna upphetsade, de skäller och ylar. En efter en lyfts de ut, deras namn ropas upp och fodervärdarna kommer och tar emot dem.
Niklas Hanssons och Lindas Svenssons valp heter Kåsa. Hon svassar omkring och vill bara vara nära dem.
Den första tiden hemma kommer att bli lugn, för lilla Kåsa är det en bra start. Det blir inga stora julmiddagar, både Niklas och Linda de kommer söderifrån och har släkten där, berättar de.
– Valparna behöver mycket närhet hela tiden och de blir väldigt snabbt trötta, säger Niklas Hansson.
Paret är vana fodervärdar. Ingo, deras tidigare valp, arbetar som patrullhund i Karlskrona. För att lyckas bra som fodervärd krävs engagemang säger de. Att vara tvungen att lämna hunden ifrån sig efter ett år gick bra, även om det var känslosamt.
– Det var förstås jättejobbigt, men han fick ju jobb. Vi hade bestämt oss innan att vi inte kunde ha kvar honom. Han krävde så mycket och vi hade inte tid och möjlighet att tillfredställa honom med det han behövde, säger Niklas Hansson.
Att resonera så är inte ovanligt, säger Anna Lundberg. Försvarets hundar avlas som tjänstehundstyp och skiljer sig från sällskapshundar. De ska klara att arbeta långa dagar för försvaret eller polisen.
– De kräver enormt mycket och det är inte alla som kan lägga ner det jobb som krävs. Hundarna är busiga, kräver stimulans och har stor "motor". Framför allt kräver de hjärngympa, mycket lekar, att träna att spåra, trix, konster och träning i att klara varierande miljöer.
Till Norrbotten kommer tre kullar per år. Fodervärdskonsulenterna gör hembesök för att utreda om fodervärdarna är lämpliga.
– Många ser det som att göra en samhällsinsats. Det som krävs är engagemang och att man tänker igenom vad det innebär, om man klarar hundpassningen, säger Anna Lundberg.
Niklas Hansson och Linda Svensson sätter sig i bilen för att åka hem. Kåsa sitter i framsätet och får en filt om sig i Lindas knä. Hon bökar ett tag och så somnar hon. Första nätterna ska valpen inte sova ensam och Niklas och Linda turas om att sova på en madrass på golvet med henne.