När de första sommarstugorna i Sinksundet byggdes så var det inte bilen som var färdsättet, det kan man ana eftersom vägarna i området är en smula krångliga. De små husen är utkastade till synes planlöst. Att stugorna står varandra på små tomter kan tyda på att folk när stugområdet kom till, inte främst sökte privatliv utan gemenskap.
Den numera nedgångna kiosken har inte varit i bruk på många år. Men Solveig Karsson, 67, som har en av stugorna vid stranden kommer ihåg när hon var barn och handlade i den många gånger varje dag. Hennes föräldrar hade en stuga i Sinksundet som såldes för ett tjugotal år sedan.
För 15 år sedan köpte hon och maken Tony Karlsson stugan vid stranden. Den är byggd 1948.
– Vid kiosken fanns en telefonkiosk också, det var ju före mobiltelefonernas tid. Så dit gick man för att ringa till kompisarna, säger Solveig.
Anledningen till att paret köpte stugan var att det var för jobbigt att vara inne i stan på somrarna. Nu har maken Tony dött och stugan blivit än viktigare för Solveig, den är tillflykten mellan maj och oktober.
Vi sitter på glasverandan och pratar. Ute har hon flera sittgrupper, en är till för att ge svalka när vinden från viken friskar i. Vid huset finns en där det är lä när vädret kräver det. På bryggan rakt nedanför stugan står två stolar för heta dagar. Stugan har sovrum, ett litet kök och vardagsrum.
I Norrbottens museums inventering står att Sinksundet är ett av få sommarstugeområden i Norrbotten som växte fram i och med semesterlagen 1938. Lagen gav arbetarna möjlighet till två veckors semester.
Områdets läge, med cykelavstånd till stan, betydde mycket på den tiden. Folk kunde tas sig dit efter jobbet, snickra eller måla på stugan ett par timmar för att sedan ta cykeln hem igen.
Sinksundet förändras och flera av stugorna har moderniserats och vissa ser nybyggda ut. Många har dock kvar det gamla utseendet med uthus i olika stilar. Ur museets kulturprogram: ”Sommarstugornas variationsrikedom visar tydligt hur de tillkommit allteftersom, beroende på tid och ekonomiska möjligheter och utan reglering.”
Ulf och Elaine Jonsson myser i sin stuga. Den ligger också vid vattnet, i år är det extremt högvatten och marken är delvis fortfarande blöt. De uppskattar att det är så nära till stugan från hemmet på Porsön, bara sex minuter i bilen.
Stugan var Ulfs föräldrars och mamma Anna-Greta är ofta med dem i stugan.
– Det bästa här är tystnaden, att kunna sitta och se ut mot vattnet. Så har vi så mycket fåglar här som Ulf matar året om, säger Elaine Jonsson.
Synen på området har växlat. I början av 90-talet hotades det eftersom det behövdes strövområde till det närliggande bostadsområdet Björkskatan. Några av stugorna väster om vägen mot Bensbyn är uppköpta av kommunen, dock inte alla, många finns många finns fortfarande kvar.
Men så ett antal år senare var det andra tongångar. Nu är hotet mot området, i alla fall för tillfället, avvärjt.