Länets krympande kommuner får allt svårare att klara välfärdsuppdraget, visar Norrbottens Medias statistiska genomgång av försörjningskvoten och de demografiska utmaningarna (se faktaruta).
Den yrkesverksamma delen av befolkningen minskar, medan barn/unga och äldre växer desto snabbare – och kostnaden är många gånger högre för dem än för folk i arbetsför ålder.
Det bistra ekonomiska läget ser likadant ut över hela landet. Var tredje region och var fjärde svensk kommun gick med underskott 2018, enligt siffror från Sveriges kommuner och landsting (SKL).
Årets resultatprognoser talar för att mer än hälften av regionerna och 110 kommuner räknar med underskott.
I Norrbotten var det Arvidsjaur, Arjeplog, Jokkmokk och Boden som var hårdast drabbade ekonomiskt i fjol.
Läs mer: SKL: Fler kommuner kan tvingas höja skatten
Finansdepartementet beräknar ett totalt underskott på hisnande 90 (!) miljarder kronor för kommunsektorn fram till 2026 och redan nu signalerar många kommuner att de tvingas till skattehöjningar.
– Inför 2020 är det ett 40-tal kommuner som behöver höja skatten. Inte ens inför finanskrisen var det så många, säger Annika Wallenskog, SKL:s chefsekonom.
Men SKL ser inte höjda kommunalskatter som det "enda" verktyget.
– På 70- och 80-talet var det så men i dag försöker kommunerna hitta andra lösningar. Vår uppfattning är att pröva allt annat först, se över vad som inte har med kommunernas kärnverksamheter att göra. Men det får inte bli ett samhälle där vi inte har råd med kultur och fritid.
Vilka verksamheter kan kommunerna välja bort?
– Jag tror på frivilliga överenskommelser med regionen, att de tar över vissa mindre verksamheter, exempelvis tillståndsgivningar, arbetsmiljö och samhällsbyggnadsfrågor med mera.
Annika Wallenskog och SKL, precis som länets kommunpolitiker, sätter också stor tilltro till att digitaliseringen ska hjälpa glesbygdskommunerna med att klara välfärdsansvaret.
– En lösning är att skapa större tillgång till digital vård, där äldre får hjälp av hemtjänsten med att koppla upp sig på nätet mot läkare på annan ort. Man kan även ha kvälls- och nattkameror, i stället för nattpatruller. Men allt detta förutsätter att infratruktur och bredband fungerar.
Hur mycket kan digitaliseringen ersätta nuvarande tjänster i offentlig sektor?
– Det går inte att ersätta tjänster som kräver mänsklig kontakt och sällskap. Och där kan faktiskt andra äldre i kommunen bidra också, eftersom det inte kräver fysisk styrka.
Redan i dag förekommer robotar inom äldreomsorgen i länder som Sydkorea.
– "Duschrobotar" finns redan, vilket kanske ger fel intryck, men de kan hjälpa med både rengöring från olika håll och hjälpa de äldre med att resa sig upp. Det är också en fråga om personlig integritet, att kunna duscha själv.
Utöver själva försörjningsbördan – allt färre norrbottningar i arbetsför ålder – råder även problem med att attrahera yngre till arbeten i offentlig sektor. Annika Wallenskog hoppas att just den tekniska utvecklingen ändrar på det.
– Digitala verktyg och annan välfärdsteknologi kan locka unga till dessa yrken.
Är det inte fråga om låga löner och tuffa arbetsvillkor också?
– Jämfört med exempelvis handeln är lönerna inte det stora problemet. Och de som jobbar inom vårdsektorn trivs ofta på sina arbeten. Det handlar mer om att förändra ungas attityder till jobben.
Vad förväntar du dig av det nya kommunala skatteutjämningssystemet?
– I huvudsak tycker vi att förslaget från utredaren är bra. I dag skiljer nästan sex kronor mellan den kommun som har högst respektive lägst skatt, men det betyder inte att kommuner med hög skatt får "mer" kommunal verksamhet och välfärd. Därför behövs en bättre skatteutjämning.
SKL vänder sig samtidigt mot riktade statsbidrag, som de menar ökar statens detaljstyrning och minskar effektiviteten i kommunerna.
– De skapar större ojämlikhet. Mindre kommuner har inte samma möjlighet att söka dem på grund av all administration som krävs.
I stället förordar SKL högre generella statsbidrag, med grannländerna som förebild.
– I Norge och Danmark är statsbidragen indexerade för pris- och löneökningar, liksom för demografiska förändringar. Där sker en automatisk uppräkning. Staten har råd med högre statsbidrag och måste ta ett större ansvar för de demografiska utmaningarna, säger Annika Wallenskog.
Hon tycker att staten och regeringen historiskt har varit dåligt förberedda på den oundvikliga demografiska utvecklingen och utflyttningen från glesbygdskommunerna.
– Tidigare fanns "kallortstilläggen", att man fick mer lön om man jobbade eller bodde i glesbygdskommuner i norr. Numera finns inget sådant. Om man jobbar i en utsatt kommun, då borde man kunna få studiemedlet avskrivet eller andra statligt reglerade förmåner, som i Norge.
– Men det handlar inte heller bara om att få folk att bo i glesbygdskommuenrna, utan lika mycket om att satsa mer på infrastrukturen där, inte minst vad gäller utbyggnaden av bredband. Mycket av det ansvaret har lagts för mycket på kommuner och regioner eller på marknadskrafterna, säger SKL:s chefsekonom.