Mikael Jakobsson är kock med samordningsansvar och Anneli Hjort är kock inriktad på specialkost och anpassad kost.
Medan specialkosten är till för allergiker, är den anpassade kosten till för elever med NPF-diagnoser som till exempel adhd. Till dem finns en särskild matsedel som är likadan varje vecka.
– Vårt jobb är att de ska gå härifrån mätta – det är vårt huvuduppdrag, säger Mikael Jakobsson.
På måndagar är det potatis, köttbullar och sås.
– Men det är ingen som äter potatis så de får makaroner istället, berättar Annelie Hjort.
På tisdagar serveras potatisbullar och lingonsylt, onsdagar är det makaroner och korv, torsdagar fiskpinnar, potatis och fisksås och på fredagar bjuds det på plättar eller pannkaka.
– Det här är sådan mat som många av dem gillar. Det är inte vi som har bestämt rätterna, utan det är likadant på alla skolor, förklarar Anneli Hjort.
Egentligen skulle de gärna vilja ha några fler rätter på den anpassade menyn, men de försöker åtminstone uppmuntra barnen att prova den vanliga maten också. Det går sällan.
Generellt vill barnen med NPF-diagnoser inte ha maten mosad eller blandad.
– De vill ha rena produkter. Grytor och sådant går inte, konstaterar hon.
– Och är det sås får man sätta den på sidan, tillägger Mikael Jakobsson.
Anneli Hjort har jobbat på Örnässkolan längst av de båda och sedan hon började 2008 har det blivit fler och fler barn som har intyg på att de behöver anpassad mat.
Barnen med anpassad kost eller specialkost får hämta sin mat i en egen servering i matsalen. Ibland har det funnit elever som har velat ha av den vanliga maten, men ändå hämta där den anpassade maten serveras.
– Det är för att det är lugnare hos mig, säger Anneli Hjort.
Det finns också en mindre matsal där barnen kan välja att sitta om de vill ha lugn och ro medan de äter.
Känns det inte tråkigt att alla barn inte vill äta av den ordinarie maten som ni lagar?
– Nej, alla har ju olika smak. Det finns andra som tycker det är jättegott, säger Mikael Jakobsson.
De är beredda att sträcka sig långt för att barnen ska få i sig mat.
– Jag kan göra anpassningar även på den anpassade maten och de kan få lite allt möjligt. Vi har någon som varvar mellan raggmunk varannan dag och nuggets varannan dag, berättar Anneli Hjort.
– Det enda som begränsar är upphandlingen och priset. Vi kan inte börja servera oxfilé, säger Mikael Jakobsson och ler.
Anna (som egentligen heter något annat) har tre barn med anpassad kost.
– För oss har det varit en kamp i många år innan vi har fått det att fungera med skolmaten. Först krävdes flera läkarintyg som sedan skulle prövas av kommunen, berättar hon.
För barn med NPF-diagnoser är det extra viktigt att få i sig av skolmaten, menar hon.
– Ofta är det just koncentrationen som är en utmaning och genom att vara mätt orkar de på ett helt annat sätt en hel skoldag. Det blir mindre gråt och bråk och de blir mer öppna för att ta in ny kunskap och har ork att leka på rasterna.
Utan mat sjunker koncentrationen, vilket i långa loppet kan påverka betygen och allt riskerar att rasa.
– För mina barn är det avgörande för att de ska kunna vara i skolan.
Generellt sett tycker hon att den ordinarie skolmaten har blivit för avancerad.
– Idag ska det vara linser och quinoa och grytor från olika länder. Många barn är inte mogna för det. Jag tror att om vi hade haft en enklare meny med sådant som alla barn gillar, så skulle vi inte haft så många som behöver anpassad kost.