Den stora lagerbyggnaden på cirka 20 gånger 40 meter bestod av väggar av 2,5 meter höga betongfundament och en trätakstol täckt av en kraftig plastduk. Eftersom taket var kupolformat och starkt lutande var det inte möjligt att klättra upp och skotta av det. Snön ska falla ner naturligt.
– Vi köpte den från Överkalix för tio år sedan. Den kostade oss ungefär en miljon kronor, berättar Emils pappa Lars-Åke Johansson, som tillsammans med sin fru Barbro Johansson stod som innehavare av byggnaden.
Persöfrakt är ett litet familjeföretag med fyra anställda och omsätter 5–7 miljoner kronor per år.
– En miljon kronor är en ganska stor smäll för oss, säger Emil Johansson.
De gissar att raset skedde på söndagen då det var plusgrader och kraftig blåst.
Byggnaden användes till att förvara verktyg i samt sand och grus att sanda vägar med.
– Om man ska delta i en upphandling hos exempelvis Luleå kommun måste man visa att man kan förvara sanden torrt, berättar Emil Johansson.
De tog fram sitt försäkringsbrev för att kontrollera vad som gällde och sedan ringde de till försäkringsbolaget Länsförsäkringar för att anmäla skadan. Reaktionen hos handläggaren var inte den de hade förväntat sig.
– För att göra en lång historia kort så sa han ungefär: Läs det finstilta och skotta taket, säger Emil Johansson.
Någon ersättning var de över huvud taget inte berättigade till, trots att byggnaden var fullvärdesförsäkrad.
– Om man har åkt på en miljonsmäll så var det inte så himla kul att höra, säger Lars-Åke Johansson.
De ställer sig frågande till försäkringsbolagets bedömning.
Byggnaden klassificerades i beslutet som en tälthall – något som inte ersätts vid ras på grund av snötryck – medan det i försäkringsbrevet kallas för en sandlagerbyggnad.
– Det var ju deras egen handläggare som kom hit när vi köpte den för tio år sedan och sa att vi skulle skaffa den här försäkringen och kallade det för en sandlagerbyggnad, säger Emil Johansson.
– Det verkar som att de har gjort ett skrivfel, säger Barbro Johansson.
Dessutom var det inte plasten som gav vika utan trästolarna, betonar de.
Det enda försäkringen skulle ha gällt för är brand, inbrott eller skadegörelse fick de höra.
– Ska den här byggnaden börja brinna måste man klättra upp på taket och tända på. Sand och betong brinner ju inte och det finns ingenting som är attraktivt att stjäla. Därför borde de ha upplyst oss om att det inte var någon idé att försäkra den, säger Emil Johansson.
Familjen Johansson är ytterst besviken både på att de inte får någon ersättning och på själva bemötandet.
– Vi har varit kunder hos Länsförsäkringar i hela mitt yrkesverksamma liv, 40 år minst, och innan dess mina föräldrar, säger Lars-Åke Johansson.
– Vi betalar ungefär 50 000 kronor per år till Länsförsäkringar. Men frågan är om man ska fortsätta vara kvar som kund när man inte får hjälp då det väl händer något, fortsätter Emil Johansson.
Efter att Lars-Åke Johansson ringt till handläggarens chef har försäkringsbolaget kommit ut och tittat på byggnaden. De hoppas fortfarande att Länsförsäkringar ska ändra bedömning och betala ut en ersättning.
– Vi är beredda att gå till domstol om det behövs. Kanske hjälper det även någon annan som har drabbats av snöras, säger Emil Johansson.