Vi trÀffar Susann Söderström, hundförare och kriminalvÄrdare, kriminalvÄrdsinspektören Eva Dufva Hansi samt psykologen Katarina Alström för att prata om vad Sol som vÄrdhund tillför ungdomsanstalten i LuleÄ.
VÄrdhundar har lÀnge funnits inom bÄde vÄrden och psykiatrin, men rottweilern Sol i LuleÄ Àr den första inom kriminalvÄrden. HÀr pÄgÄr just nu ett pilotprojekt med förhoppningen att hon ska förbÀttra vardagen för de nio unga killar som Àr intagna hÀr.
Sol, eller KÀmparglöd Sol som Àr hennes fullstÀndiga namn, kom till Porsöns ungdomsanstalt efter ett initiativ av Eva Dufva Hansi.
â PĂ„ rĂ€ttpsyk i PiteĂ„ har de terapihundar och dĂ„ var Eva sĂ„ modig att hon ville göra ett pilotprojekt att ta in en hund hĂ€r. Jag hade dĂ„ precis skaffat mig en ny hund och fick frĂ„gan om jag var intresserad och det var jag sĂ„klart, berĂ€ttar Susann Söderström.
â Jag ville se vilka möjligheter som finns och inte se hinder. Man mĂ„ste vĂ„ga försöka annars kommer man ingen vart. Vi har en vĂ€ldigt lugn miljö hĂ€r och jag tror att Sol bidrar till det. Nu har vi Ă€ven planer pĂ„ att utöka sĂ„ att Sol Ă€ven kan gĂ„ in pĂ„ hĂ€ktet, konstaterar Eva Dufva Hansi.
Sol har utbildats pĂ„ Grans naturbruksskola i Ăjebyn i vĂ„rdhundskolans regi. I juni ifjol examinerades hon av etolog frĂ„n Scandinavian working dog institut, SWDI, och en representant frĂ„n vĂ„rden och Ă€r sedan dess i tjĂ€nst. Hon jobbar alla dagar som hennes hundförare Susann Söderström jobbar och hennes huvudsakliga arbetsuppgifter Ă€r att vara med dĂ€r det behövs. Hon finns med i klassrummet, vid inskrivning av nya intagna, för att bidra till att hantera Ă„ngest och dĂ„ligt mĂ„ende, för att stĂ€rka sjĂ€lvförtroendet samt allmĂ€nt lugnande och glĂ€djeskapande element.
â För att passa som vĂ„rdhund krĂ€vs det att hunden Ă€r social, orĂ€dd, lekfull, kan samarbeta, och inte visar nĂ„gon aggressivitet utan lĂ„ter sig hanteras pĂ„ olika sĂ€tt. En rĂ€dd hund Ă€r ofta en farlig hund. MĂ„nga av killarna som kommer till oss har exempelvis adhd och har svĂ„rt för att styra sina impulser, och relationer till andra personer. Men med Sol Ă€r det inga problem, berĂ€ttar Susann Söderström.
En stor del av Sols arbetsdag gÄr Ät till att göra saker med de intagna. De busar och leker, spÄrar eller söker efter grejer. Susann Söderström finns alltid med som ett stöd men nÀr hon mÀrker att kontakten mellan Sol och den intagne fungerar tar hon ett steg tillbaka och lÄtar honom styra aktiviteten sjÀlv, nÄgot som fÄr sjÀlvförtroendet att vÀxa.
Psykolog Katarina Alström ser att Sol fyller flera funktioner pÄ anstalten.
â Det finns en vĂ€ldigt bra pedagogisk fördel med Sol. Hur jag beter mig och vad jag sĂ€nder ut fĂ„r andra att reagera, pĂ„ samma sĂ€tt Ă€r det med Sol vilket blir vĂ€ldigt tydligt och beter oss emot varandra har stora likheter. MĂ„nga av killarna hos oss bĂ€r med sig erfarenheter som gör att de inte har nĂ„gon anledning att lita pĂ„ andra mĂ€nniskor. Men med djur blir det inte riktigt samma sak och de kan fĂ„ nĂ€rhet och kĂ€rlek frĂ„n henne pĂ„ ett sĂ€tt som vi som myndighetspersoner inte kan ge dem. MĂ„nga har farit illa nĂ€r de varit yngre och har inte haft sĂ„ goda erfarenheter men Sol stĂ„r för en godhet i den hĂ€r miljön.
NÄgon forskning pÄ hur vÄrdhundar förbÀttrar tillvaron för de intagna inom kriminalvÄrden finns inte. Men pÄ Porsöns ungdomsanstalt hoppas de att kunna fÄ till en sÄdan.
â Man har via forskning kommit fram till att lyckohormonet oxytocin ökar med nĂ€rhet och ökar med ögonkontakt. Och kortisolet, stresshormonet minskar. Vi ser ju att killarna mĂ„r bra av att vara med Sol, men samtidigt kan det ju vara svĂ„rt att mĂ€ta för mĂ„endet gĂ„r ju i perioder. De sitter ju trots allt i fĂ€ngelse och att komma till insikt om vad de gjort kan vara tufft. Vi har en kille hĂ€r som brukar sĂ€ga att han ibland Ă€r sĂ„ arg att det bara kokar i honom. Men sĂ„ Ă€r han med Sol och hon ger sig inte förrĂ€n han Ă€r glad. Hon Ă€r sĂ„ kontaktsökande och vill göra sina tricks för att fĂ„ godis. Och sĂ„ Ă€r det för mĂ„nga av de hĂ€r killarna, vi ser ju inte pĂ„ ytan vad som hĂ€nder med dem pĂ„ insidan, konstaterar Susann Söderström.
â PĂ„ individnivĂ„ ser man stor skillnad. TyvĂ€rr finns det ingen forskning pĂ„ vad detta ger, men vi Ă€r lite sugna pĂ„ att kunna göra en sĂ„dan forskning hĂ€r. Vi tror att det gör stor skillnad, men kan inte bevisa det Ă€n, sĂ€ger Katarina Alström.
Nu finns Àven planer pÄ att lÄta Sol gÄ in och jobba pÄ hÀktet. DÀr finns Àven fler möjligheter att forska pÄ vilken betydelse en vÄrdhund kan ha inom kriminalvÄrden.
â Exempelvis finns dĂ€r en restriktionsavdelning dĂ€r de intagna inte fĂ„r trĂ€ffa andra mĂ€nniskor, men om Sol dĂ„ kan vara ett alternativ till kontakt sĂ„ vore det intressant att se hur det pĂ„verkar, förklarar Susann.
âJonasâ Ă€r en av de intagna killarna pĂ„ anstalten som trĂ€ffar Sol varje gĂ„ng som hon och Susann jobbar. För honom har hon blivit ett viktigt inslag i vardagen. NĂ€rheten Ă€r viktig och tillsammans gör de en massa tricks.
â Jag har vuxit upp med hundar och haft bĂ„de schĂ€fer och Jack Russell hemma. Det Ă€r skönt att ha Sol hĂ€r. Hon ger mig nĂ„t speciellt, hon lĂ€ttar upp stĂ€mningen och dömer mig inte. Hon ger mig ett lugn, sĂ€ger han.
Hur kommer det sig dÄ att det blev just en rottweiler?
â Jag tycker om hundrasen. Det hade lika gĂ€rna kunnat vara en annan brukshund av nĂ„got slag. Men det Ă€r ingen jakt i en rottweiler, det Ă€r tĂ„liga och tĂ„l kyla och vinter och det Ă€r egenskaper som jag söker i en hund. Förr i tiden var de en vĂ€ldigt populĂ€r familjehund. Sol Ă€r ofta tillsammans med mitt tre-Ă„riga barnbarn och de funkar jĂ€ttebra ihop, sĂ€ger Susann Söderström.