– I början av 2000-talet var vi ganska säkra på att glaciärerna skulle bli kvar några hundra år. Det var måttliga förändringar. Men det har förändrats dramatiskt de senaste tio åren. Med den hastighet avsmältningen sker nu så kan jag säga att det är väldigt få glaciärer kvar redan om hundra år, säger Per Holmlund, professor i glaciologi vid Stockholms universitet.
Glaciärerna täcker 250-260 kvadratkilometer av Sveriges yta. I augusti varje år gör Holmlund och hans kollegor mätningar i Norrbottens fjällvärld. Det han noterade efter sommaren 2014 hade han aldrig sett tidigare.
– Jag har nog inte sett något liknande, tror jag. Det var väldigt markant att det varit stor avsmältning.
En av de mest dramatiska förändringarna noterade Per Holmlund på glaciären Suottasjekna i Sarek.
– Det är en stor glaciär som vetter mot norr. I mitten av 1900-talet kom det fram en klippa. Fram till för 15-20 år sedan var den rätt liten. Men sedan har den växt ordentligt och förra sommaren såg man verkligen skillnaden.
Pårteglaciären och Mikkaglaciären är två glaciärer i Sarek som är hårt ansatta av klimatförändringarna; varmare somrar, mildare vintrar och tidigare snösmältning på våren.
– Fram till mitten av 1900-talet minskade Mikkaglaciären med cirka 15 meter per år men sedan milleniumskiftet drar sig frontläget tillbaka 25 meter per år.
För Pårteglaciären gäller ännu större skillnader. Den ska forskarna titta närmare på i sommar.
– Pårteglaciären är i ganska dåligt skick. Den minskade fem meter per år i början av 1900-talet. Andra halvan av 1900-talet minskade den med tio meter, men nu är det 20-25 meter per år. Vi vet att den tunnas ut med en meter per år också. Det har att göra med balansen mellan tillväxtområdet och avsmältningsområdet, säger Per Holmlund.
Vissa glaciärer klarar sig bättre än andra.
– Storglaciären ligger i lä av Kebnekaise. Det innebär att den varje år får mycket snö, vilket innebär att den klarar klimatet bra. Isfallsglaciären, som ligger alldeles intill, minskar däremot väldigt mycket.
Glaciärernas förfall är också förenat med fara.
– Glaciärerna är hela tiden i rörelse. Det bildas sprickor och hål, och under istäcket finns glaciärbrunnar som är väldigt lömska. Man måste vara väldigt försiktig och veta vad man gör, säger Per Holmlund.
På glaciären Alep Pastajekna i Pastavagge, norr om Rapadalen, dödsstörtade en fjällvandrare från Göteborg sommaren 2006. Han försvann ned i en spricka som var dold av en snöbrygga, och spolades in under glaciären.
– Eftersom det är klippblock och sten på glaciärerna så är det svårt att se var glaciären börjar. I det här fallet trodde fjällvandraren att han var i utkanten av glaciären, men så var det inte.
Många glaciärer reglerar vattnet. De lagrar mycket vatten och släpper ut det långsamt.
I andra delar av världen, exempelvis på Himalayas sydsluttningar, väntas vattenflödet bli mer pulserande när glaciärerna smält bort. Det kan leda till översvämningar och torka.
Men i Sverige blir det knappast några miljökatastrofer, menar Per Holmlund.
– Naturen blir känsligare för kraftiga regn. Det blir ett ökat flöde och mer slam i älvarna under tiden när glaciärerna smälter bort. Det är också så att permafrosten släpper och det innebär att bergssidorna blir instabilare. Det är svårt att exakt förutsäga följderna. Några stora problem blir det knappast. Men det är ju tråkigt att de försvinner eftersom de är vackra.