Vi har mött fyra kvinnliga politiker inom olika partier som rör sig i maktens korridorer. Vilka Àr drivkrafterna, förebilderna och hur tog de sig dit? Det finns analyser som pekar pÄ att kvinnor har det tuffare Àn mÀn inom politiken. Det hÀr Àr tredje delen, om moderaten Sana Suljanovic i LuleÄ.
à ret var 1991 och hennes liv förÀndrades över en natt, förklarar Suljanovic.
Forna Jugoslavien, dÀr hennes lyckliga barndom utspelat sig, började splittras och delades upp i flera mindre lÀnder.
â Det var svĂ„rt att förstĂ„ hur det plötsligt kunde hĂ€nda oss som levt dĂ€r i hela vĂ„rt liv. Jag gjorde avbrott i mina studier, var Ă„tskild frĂ„n min familj och hade svĂ„rt att försörja mig.
Barndomsminnena förvandlades till suddiga fragment frÄn en annan tid.
â Jag levde i livsfara varje dag, berĂ€ttar hon.
Hon hamnade i Kroatiens huvudstad Zagreb, helt ensam utan nÄgon nÀra vÀn eller slÀkting.
â Under de vĂ€rsta striderna och det mest intensiva kriget flydde mina förĂ€ldrar, min syster och hennes familj till Sverige. Men jag var kvar. Kroatien hade annan flyktingstatus, sĂ„ det var svĂ„rt för mig att flytta och söka uppehĂ„llstillstĂ„nd pĂ„ samma sĂ€tt som asylsökande.
Familjen hamnade i LuleÄ och fick uppehÄllstillstÄnd och deras dotter kunde Àntligen komma till Sverige som anhöriginvandrare.
Hela familjen trivdes och valde att stanna i den lilla norrlÀndska staden som skiljde sig sÄ mycket frÄn storstadsmyllret de var vana vid.
â Efter krigets erfarenheter var det en stor lĂ€ttnad att bo i ett land dĂ€r det varit fred i sĂ„ mĂ„nga Ă„r.
Men tillvaron var allt annat Ă€n enkel, dĂ„ rasismen blev nĂ€rvarande. Ăven om hon inte var bland de mest utsatta, berĂ€ttar hon.
â Det var mest verbala krĂ€nkningar dĂ€r man anmĂ€rkte pĂ„ mitt ursprung, varför jag Ă€r hĂ€r och inte Ă„tervĂ€nder till mitt hemland. DĂ„ började jag fundera pĂ„ min roll i det hela och om jag alltid kommer ses som utomstĂ„ende och aldrig som svensk. Det rörde sig frĂ„n rasism till identitetsfrĂ„gor.
Sana lÀrde sig ett helt nytt sprÄk.
â Det var chockartat att till en början inte kunna uttrycka sig. Plötsligt var jag, som hade universitetsutbildning och talade ett vĂ€l utvecklat akademiskt sprĂ„k, pĂ„ ett förskolebarns nivĂ„. Att inte kunna delta i det vanliga livet som jag brukade var hĂ„rt.
Hon lÀste dag och natt, skrev högskoleprovet och kom in pÄ lÀrarutbildningen.
â Jag var den enda i klassen med ett annat ursprung. Alla kom ihĂ„g mig, vare sig jag gjorde nĂ„got bra eller dĂ„ligt. Jag bestĂ€mde mig för att jag ska anvĂ€nda det till nĂ„got positivt. Om man Ă€ndĂ„ ska komma ihĂ„g mig pĂ„ grund av att jag Ă€r avvikande Ă€r det bĂ€ttre att man gör det pĂ„ grund av nĂ„got bra Ă€n av nĂ„got dĂ„ligt.
Efter examen undervisade hon barn om det svenska samhÀllet.
Nu Àr hon rektor pÄ Vuxenutbildningen.
â Det Ă€r ocksĂ„ det jag försöker lĂ€ra till mina elever och andra nyanlĂ€nda. Att anvĂ€nda olikheten som en styrka. Det Ă€r inte fel att vara annorlunda, utan det ska man anvĂ€nda till sin fördel.
Systern Anna Ibrisagic Àr en stor förebild. Det var hon som mot alla odds blev riksdagskvinna och EU-parlamentariker.
â Hon var pionjĂ€r och unik pĂ„ den tiden, dĂ„ det var vĂ€ldigt ovanligt att utrikesfödda kvinnor hamnade i nĂ„gon form av topposition i politiken, berĂ€ttar Suljanovic.
Hon följde med systern pÄ valkampanjer och hade svÄrt att inte tycka till i debatterna.
â Till slut var det en som sa till mig att om jag ska ha sĂ„ mycket Ă„sikter och tycka till i allt fĂ„r jag engagera mig eller hĂ„lla tyst, skojar hon.
Att vara utrikesfödd kvinna har inte alltid varit lÀtt.
â Redan frĂ„n början förstod jag att om jag ska kunna uppnĂ„ nĂ„gra mĂ„l överhuvudtaget mĂ„ste jag bli bĂ€ttre Ă€n genomsnittet. De som klarar sig sĂ€mst idag Ă€r utrikesfödda kvinnor, sĂ€ger Sana.
Enligt en analys frÄn JÀmstÀlldhetsmyndigheten (2019) har kvinnor det tuffare Àn mÀn inom politiken och möter oftare motstÄnd. Kraven Àr högre, de utsÀtts för sexualiserande kommentarer och hoppar av sina politiska uppdrag i större utstrÀckning Àn mÀn. Graden av sexualiserat hot och vÄld mot kvinnliga parlamentariker Àr alarmerande i Europa, speciellt gentemot kvinnor som engagerar sig i jÀmstÀlldhetsfrÄgor och frÄgor om vÄld mot kvinnor.
â Det vĂ€cktes förvĂ„ning nĂ€r jag sa att jag var politiskt engagerad. Automatiskt trodde man att det var Socialdemokraterna eller VĂ€nsterpartiet. NĂ€r jag sa att det var Moderaterna blev folk förvĂ„nade. De sa; Hur kan en invandrare vara moderat?
Hon tror att kvinnornas livsomstÀndigheter med familj, arbete och politikeruppdrag gör det svÄrare att stanna inom politiken.
I den hÀr artikelserien fÄr ni stÀlla frÄgor till varandra. VÀnsterpartisten Nina BerggÄrd undrar vilken politisk ÄtgÀrd du skulle vÀlja för att fÄ fler kvinnor att stanna kommunen?
â LuleĂ„ mĂ„ste jobba med sin sjĂ€lvbild av en dynamisk och utvecklingsbar kommun som tar vara pĂ„ innovationskraften som finns. Det mĂ„ste finnas framtidstro och kvinnornas idĂ©er mĂ„ste bli hörda.
Sana Suljanovic Àr vice-ordförande för barn- och utbildningsnÀmnden.
Det har varit mÄnga turer kring skolfrÄgan i LuleÄ. Skolor och förskolor stÀngs ned för att spara pengar. Vad tycker du om det?
â Jag tycker att det som har gjorts har varit nödvĂ€ndigt utifrĂ„n förutsĂ€ttningarna. Det Ă€r naturligtvis ingen som tycker det Ă€r roligt att stĂ€nga skolor och förskolor. Men skolstrukturer mĂ„ste ibland ses över och anpassas, inte bara till ekonomi utan Ă€ven till andra förutsĂ€ttningar.
Suljanovic berÀttar att hon vill skapa bÀttre förutsÀttningar för friskolor och införa sÄ kallade intraprenader som innebÀr större friheter och sjÀlvbestÀmmande Àven för kommunala skolor.
Finns det en risk att friskolor skapar "bÀttre" och "sÀmre" skolor?
â Delvis ja, dĂ„ mĂ„nga vĂ„rdnadshavare som vĂ€ljer Ă„t sina barn kommer frĂ„n resursstarka familjer. Vi har dĂ€rför föreslagit att skolval ska vara obligatoriska och dĂ„ blir det lika förutsĂ€ttningar för alla. Det ska förhoppningsvis leda till att fler vĂ€ljer de skolor de tror barnen skulle trivas bĂ€ttre pĂ„. Behöver inte betyda att nĂ„gon skola skulle vara bĂ€ttre eller sĂ€mre.
SpÄren frÄn kriget gÄr aldrig ur.
Hur ser du pÄ försoning?
â Jag tror det Ă€r alldeles nödvĂ€ndigt. Det finns ingen annan vĂ€g Ă€n att försonas och gĂ„ vidare. Det har alltid varit min livsfilosofi att gĂ„ vidare och bygga nĂ„got nytt. Det Ă€r ocksĂ„ nĂ„got jag tagit med mig in i politiken, man mĂ„ste lösa saker med demokratiska medel hur svĂ„rt det Ă€n Ă€r. Det finns inget annat liv.