Ständig smärta

I dagarna har Värkstaden i Luleå femårsjubileum, men på onsdagen var det vanlig träff.
Mötet i FBU:s lokaler på Malmudden börjar och deltagarna får frågan om de är ja-sägare eller nej-sägare.
Efter en liten stund går Ingela Johansson och lägger sig i soffan.
- Det är så skönt att vara här. Det är ingen som undrar varför jag måste lägga mig. Alla förstår.
Värken isolerar
Ingela Johansson har kronisk smärta efter två olyckor. Nu jobbar hon deltid på en trafikskola, ett arbete hon kan utföra tack vare att hon har möjlighet att lägga sig från och till.
Rundan går vidare och alla får säga sitt. Nu har några fler stigit upp från bordet och står lutade mot väggarna.
Johan Söderberg är en av dem. Han skadades vid en operation och följden blev smärta i ischiasnerven. Värkstaden har hjälpt otroligt mycket berättar han.
- När man är borta från jobbet tappar man en stor del av den sociala gemenskapen. Det är klart att jag har vänner, men här är alla i samma sits som jag. När man har värk blir man isolerad. Man förlorar energin och hemma blir det en spiral nedåt. Den har brutits i och med det här. Här är det så mycket glädje.
Få män
Christer Rönnlund har varit med från början för fem år sedan. Det flesta på mötena är kvinnor och det tror han beror på att kvinnor är bättre på att prata med varandra.
- Det kommer nya manliga deltagare ibland och är med någon gång, sen slutar de. De vill nog inte prata så här, säger han.
Själv har han på förmiddagen kört från Råneå trots snö och halka och han anstränger sig för att planera in livet så han inte missar träffarna.
Viktigt med livskontroll
Värkmästaren Maria Åkerblom är själv drabbad av kronisk smärta. Hon arbetar deltid på Vuxenskolan, bland annat med Värkstadsträffarna.
- Det här är ett förhållningssätt till livet överhuvudtaget. Du bestämmer själv om du ser glaset halvtomt eller halvfullt. Det vi gör på träffarna hjälper människor att ta kontrollen över sina liv. Lever man med smärta är det viktigt, säger hon.
Bättre självförtroende
Deltagarna berättar om skulden och skammen de känner för att de inte kan arbeta, om svårigheterna med att få människor att förstå - smärta syns ju inte.
De säger att Värkstadsträffarna stärker självförtroendet och piggar upp.
Åsa Heedman fick tipset om träffarna av sin sjukgymnast.
- Man blir ju deppig av värken och allt. Men här behöver vi inte tala om sjukdomar. Det är inget gnällforum.
- Även om alla här är sjuka så känner man sig frisk av att träffas. Man får nya vänner och slipper "smarta råd", säger Johan Söderberg.

Ständig smärta

De har ständig värk och i sjukvården finns inte längre någon lindring att få.Men i Värkstaden har de hittat hjälpen och varandra.