Olle Svennings nya bok âĂ r med Erlanderâ (Bonniers) utgĂ„r frĂ„n hans tid som en av âErlanders pojkarâ i StatsrĂ„dsberedningen frĂ„n 1966 â dĂ„ Svenning var 23 Ă„r â till och med 1968. Tage Erlander var partiordförande och statsminister i 23 Ă„r (1946Ââ1969), vĂ€lfĂ€rdssamhĂ€llets byggmĂ€stare och vĂ„r mest framgĂ„ngsrike reformpolitiker, enligt Svenning. Erlanders egna memoarer och dagböcker men förvĂ„nansvĂ€rt fĂ„ andra böcker finns om honom sedan tidigare. Unikt med Svennings bok Ă€r att han som nĂ€ra medarbetare skildrar Erlander inifrĂ„n.
Socialdemokraterna var i kris efter förlusten i kommunalvalet 1966 med âbaraâ drygt 42 procent av rösterna pĂ„ grund av bostadskrisen i storstĂ€derna, och att partiets politik upplevdes som âtröttâ. Röster höjdes pĂ„ hans avgĂ„ng. Erlander var deprimerad, hörde sig för om vilket stöd han Ă€nnu hade, bedömde efter en tid detta som tillrĂ€ckligt och beslutade sig för att stanna kvar över nĂ€sta riksdagsval.
Insiktsfullt skildrar Svenning de dramatiska Ären i maktens korridorer, dÄ Erlander förnyade och radikaliserade socialdemokratin. Ett intensivt programarbete bedrevs. Erlander lyssnade kritiskt och intresserat till 68-rörelsen, vÄndades över EG, dagens EU, krigshot och sin egen hÀlsa. 1968 lotsade han partiet till en jordskredsseger med drygt 50 procent av rösterna och banade vÀg för sin nÀra medarbetare Olof Palme som sin eftertrÀdare.
Tage Erlander lÀste kopiöst med böcker och gick ofta pÄ teater. SpionaffÀren Stig Wennerström som uppdagades 1963 störde honom djupt, dÄ bÀttre underrÀttade statsrÄd inte hÄllit honom informerad, men ÀndÄ undgick att avskedas. DÀrom vittnade Bengt K à Johansson, ocksÄ en av Erlanders pojkar och senare statsrÄd, vid ett seminarium i dagarna i ABF-huset i Stockholm med Svenning.
Tage Erlanders âtestamenteâ till Olof Palme dĂ„ han lĂ€mnade över makten Ă€r berömt: âLyssna pĂ„ rörelsen.â SjĂ€lv gjorde Erlander det och höll minst 200 tal per Ă„r, ocksĂ„ för att han tvivlade pĂ„ att pressen skulle Ă„terge dem korrekt, varav mer Ă€n 100 runt om i landet.
1964 valtalade han i LuleĂ„, och kom hem till oss pĂ„ middag dĂ„ min far var partidistriktets ordförande. Medan han parkerade bilen fick jag ledsaga Erlander till vĂ„r lĂ€genhet i punkthuset pĂ„ Malmudden. I hissen frĂ„gade han mig vetgirigt: âĂr det hĂ€r ett HSB-hus? NĂ€r Ă€r det byggt?â Redan under kriget hade han kommit i kontakt med NorrbottensfrĂ„gor, och min far och ombudsmannen Thure Dahlberg, ocksĂ„ vĂ€rmlĂ€nning, ordnade ett veckolĂ„ngt besök med tal och lokalstudier i Norrbotten för hela Erlanders familj sommaren 1949. Resan avslutades vid jĂ€rnvĂ€gsstationen i GĂ€llivare, dĂ€r en samekvinna frĂ„gade honom: âĂr det du som Ă€r kungens bĂ€ste vĂ€n och bestĂ€mmer över hela vĂ€rlden?â
Arbetslösheten, statsföretagen, den nya lokaliseringspolitiken frÄn 1965 och nedlÀggningen av sÄgverksindustrin i BÄtskÀrsnÀs var NorrbottensfrÄgor han brottades med under den tid Svennings bok omfattar.
âTrygghetâ ,âjĂ€mlikhetâ och âutvecklingâ var politiska nyckelbegrepp för Erlander. Han drog sig inte för att kalla sig âsocialistâ, var teknikoptimist och vĂ€cktes av Hans Palmstierna i miljöfrĂ„gan. Erlander var naturvetenskapligt och humanistiskt mycket bildad. Det gĂ€llde att hitta rĂ€tt âmelodiâ i de politiska talen, och politiken skulle vara âverkningsfullâ. Erlander hade ett lyckligt Ă€ktenskap med Aina â lĂ€roverkslĂ€rare i naturvetenskap - var sjĂ€lvkritisk, formulerade sig drastiskt privat, tyckte inte om nĂ€rgĂ„ngna skildringar av sexualiteten, ryggade inför att delta i underhĂ„llningsprogram och Ă„ngrade att han stĂ€llt upp i âHylands hörnaâ, som ökat hans folkliga popularitet.
En satsning pĂ„ jĂ€mlikhetspolitik och familjepolitik befrĂ€mjade framgĂ„ngen 1968, som enligt Svenning mera var Erlanders Ă€n studentvĂ€nsterns Ă„r i Sverige. Olof Palme formulerade senare en mera fullstĂ€ndig jĂ€mstĂ€lldhetspolitik mellan könen. Som gammal USA-vĂ€n plĂ„gades Erlander av Vietnamkriget, men höll Palme om ryggen i frĂ„gan nĂ€r denne attackerades frĂ„n högerhĂ„ll. WarszawapaktslĂ€ndernas invasion i Tjeckoslovakien den 21 augusti 1968 stĂ€rkte Erlander, dĂ„ svenska folket efterfrĂ„gade âstabilitetâ. Internationella frĂ„gorna och u-landsbistĂ„ndet fick allt större betydelse.
Om detta och mycket annat bjuder Olle Svennings bok pÄ spÀnnande lÀsning.