Vid en svarv stÄr Edvin Hamberg och koncentrerat lÄter blicken gÄ mellan svarvens display och stycket som snurrar i svarven. Han Àr en av 14 elever som gÄr andra Äret pÄ industritekniska programmet vid LuleÄ gymnasieskola.
â Jag tycker det Ă€r roligt att svarva. Ăr man lite skoltrött och vill jobba direkt efter skolan sĂ„ Ă€r det hĂ€r ett perfekt program, men man kan ocksĂ„ vĂ€lja att fortsĂ€tta studera vidare efter utbildningen om man vill det, sĂ€ger han.
Varje Är kan skolan ta in 24 elever till utbildningen men trots goda utsikter till ett arbete efter utbildningen sÄ gÄr endast 14 elever i den andra Ärskursen. I Ärskurs tre gÄr 20 elever medan man i Ärskurs ett lyckades fylla alla platserna.
â Vi har inte fullt inför nĂ€sta lĂ€sĂ„r, men ansökan Ă€r fortfarande öppen. Vi vill ju gĂ€rna att fler söker till utbildningen för med den framtid som vi ser i Norrbotten sĂ„ vill vi gĂ€rna öka antalet platser. Det för att kunna hjĂ€lpa till med arbetskraft till alla företag som ska starta hĂ€r i Norrbotten, sĂ€ger Anna Nilsson, rektor för industritekniska programmet.
Edvin Hamberg har precis kommit tillbaka frÄn en av flera praktikperioder hos företag, eller APL, arbetsplatsförlagt lÀrande, som det kallas.
â Man fick prova pĂ„ mycket som var nytt. Jag fick göra en del smĂ„fix, som att montera slangar, skruva i hydralpumpar och cylindrar. Det var att testa pĂ„ att jobba och jag fick göra sĂ„dant som vi inte gjort i skolan, sĂ„ det var kul, sĂ€ger han efter den hĂ€r perioden hos SSAB.
Leonard Osterman gÄr i Ärskurs ett. Han bestÀmde sig för att söka nÀr han besökte skolan pÄ en prova pÄ-dag.
â LĂ€raren Jan BrĂ€nnvall berĂ€ttade för oss hur bra och bred utbildningen var. Jag tyckte det lĂ€t vettigt och roligt, men jag tyckte Ă€ven att lĂ€rarna var roliga, sĂ„ dĂ„ sökte jag, sĂ€ger han.
Utbildningen bedrivs i nÀra samverkan med branschens företag. Förutom att eleverna gör sin APL pÄ företagen sÄ sitter skolan och företagen i ett gemensamt programrÄd.
â För att det ska vara en aktuell utbildning sĂ„ har vi möten med branschföretrĂ€dare för vĂ„ra samverkansföretag fem gĂ„nger per Ă„r dĂ€r vi diskuterar vad branschen behöver, sĂ€ger Anna Nilsson.
â För fyra Ă„r sedan gjorde vi om utbildningen sĂ„ den blev bredare och att man först i Ă„rskurs tre specialiserade sig. Vi har sett att företagen vill ha elever som har en bred kunskap sĂ„ den kan göra mĂ„nga saker. Det bĂ€sta idag Ă€r att man kan vara en svetsare, kan underhĂ„lla maskinerna och samtidigt kan köra dem, sĂ€ger Jan BrĂ€nnvall, lĂ€rare och APL-samordnare.
Skolan har inte bara problem att fylla alla utbildningsplatserna.
â Det ser inte bra ut med flickor pĂ„ programmet. De tvĂ„ sista tjejerna gĂ„r nu tredje Ă„rskursen och gĂ„r ut nu i vĂ„r. Sedan har vi inga fler tjejer pĂ„ programmet. Ăr man tjej och gĂ„r det hĂ€r programmet sĂ„ har man enorma chanser att fĂ„ ett jobb. Det har killarna ocksĂ„, men industrin vill se fler tjejer, sĂ€ger Jan BrĂ€nnvall.
Trots att skolan försökt fÄ fler tjejer att söka sÄ Àr intresset lÄgt.
â Vi har varit pĂ„ Teknikens hus och haft teknik för tjejer, men vi har Ă€ven gjort andra saker. Tidigare kanske det var tunga lyft och smutsigt inom industrin, men det Ă€r det inte lĂ€ngre. I dag finns det fina lyfthjĂ€lpmedel och miljön som tidigare kunde vara rökig och hemsk Ă€r det inte lĂ€ngre, sĂ€ger Jan BrĂ€nnvall.