Karl-Johan Björkman, 52, beundrar utsikten från domkyrkans 60 meter höga torn.
– Det här är ett riktigt hedersuppdrag, säger han.
Fönstret är i själva verket en lucka som lyfts bort från en av de fyra urtavlorna. Klara dagar ser man långt ut i skärgården.
– Det är mäktigt och vackert. Kyrkan är ju dessutom byggd på en kulle så man ser extra bra.
Från markplan till tornrummet är det 126 steg i en spiraltrappa som smalnar av hela tiden. På vägen upp passerar man bland annat klockspelet.
– Jag har varit här någon gång när det varit gudstjänst. Oj vilket drag det är i klockorna! Det är som att hela tornet vibrerar, säger Karl-Johan Björkman.
Domkyrkan ritades av Adolf Emil Melander från Stockholm och byggdes 1893. Tornet är ett rejält bygge i rött tegel med grova träbjälkar. På vägen upp mot tornrummet ligger en död fladdermus bakom spiraltrappan.
– Det är gammalt och rustikt. Och kanske känns lite kusligt på något sätt också...
Karl-Johan Björkman driver ett urmakeri i centrala Luleå. 2011 ryckte han ut första gången, när domkyrkans klocka hade stannat.
– Vaktmästarna hade nog skött mycket själva tidigare. Nu ringde de och undrade om jag ville kika på klockan. Urverket var slitet och smutsigt och jag blev tvungen att byta lager bland annat.
Det är kallt och blåsigt i tornrummet. Klimatet hade gått hårt åt det gamla uret.
– Jag skulle gissa att uret är från slutet av 1950-talet eller 1960-talet. Jag försökte beställa reservdelar men de skrattade bara åt mig när jag ringde så jag fick göra delarna själv. Men nu går det bra och uret kan hålla många år till.
Själva urverket är bara 20 gånger 20 centimeter stort. Numera finns det i ett värmeskåp.
– Det här är hjärtat i kyrkklockan. Man tror kanske att det ska vara ett gigantiskt ur men det här räcker.
Funktionen är att urverket skickar impulser till en motor som driver en kuggväxel med axlar i de fyra väderstrecken. När impulsen kommer flyttas visarna fram samtidigt på alla fyra urtavlorna.
– Klockan är viktig för många, det märkte man då efter den första renoveringen. Det var mycket uppskattat och det fanns till och med de som kom fram och tackade mig för att jag hade sett till att den fungerade igen.
Utsikten i all ära. Det som Karl-Johan Björkman beundrar mest i tornrummet är det äldsta urverket, som är från året när kyrkan byggdes, 1893. Det står kvar i orört skick och är en stabil pryl med stora kugghjul och lod som väger runt 150 kilo styck.
– Tänk att få polera upp den här pjäsen och ha den i vardagsrummet...
Som urmakare har Karl-Johan Björkman en passion för kugghjul, som han har lite svårt att sätta ord på.
– Det handlar om precisionen när kugghjulen går in i varandra...och ingen elektronik som styr. Det är vackert.
Två gånger om året är han upp i kyrktornet och ställer om klockan. Natten mellan påskafton och påskdagen är det dags igen. Då ställer Sverige fram klockan en timme.
Men kyrkklockan i Luleå får vänta med att få sommartid.
– Det är ju mycket som händer i kyrkan under påsken, nattmässor och andra aktiviteter och då passar det bäst att ta det efter helgen. Men på tisdag morgon ska jag upp och ställa om den.