Lena Jonsson kommer frÄn BollnÀs och började spela fiol redan som sexÄring.
â Mina förĂ€ldrar spelade folkmusik, fiol och kohorn, och jag och min brorsa följde med dem pĂ„ allt möjligt, pĂ„ konserter och nĂ€r de spelade till dans.
Under skoltiden spelade hon Àven lite klassiskt.
â Det var roligare med folkmusik. Jag tycker om folkmusikmiljön, det sociala och den fina sammanhĂ„llningen.
Lena Jonsson Àr utbildad vid Musikhögskolan i Stockholm och riksspelman.
â Jag började spela i band nĂ€r jag var elva Ă„r. NĂ€r jag blev lite Ă€ldre började jag skriva egna lĂ„tar, det kom ganska naturligt.
Hon beskriver sina kompositioner som en blandning av olika musikstilar. Efter tre terminer pÄ Berkeley College of music i Boston, USA, fick hon ny inspiration:
â Den amerikanska folkmusiken har influenser frĂ„n blues och frĂ„n musik frĂ„n de brittiska öarna, men ocksĂ„ frĂ„n den musik som de afrikanska slavarna hade med sig, med strĂ€nginstrumentet kora och olika slagverk. Det Ă€r ganska stor skillnad pĂ„ den amerikanska och den svenska folkmusiken. Dels Ă€r det ett annat tonsprĂ„k, dels andra rytmer och instrument. Men fiolen Ă€r ju gemensam.
Hennes musik har gjort en egen resa genom Ă„ren:
â Först spelade jag mest svensk folkmusik, ganska traditionell, och grottade ner mig mycket i det. Jag har en stor repertoar frĂ„n min familj och uppvĂ€xt i HĂ€lsingland. NĂ€r jag gick ut Musikhögskolan kĂ€nde jag ett behov av att förnya mig och utvecklas. Inte sĂ„ att jag tyckte att det var trĂ„kigt, men jag har alltid varit nyfiken och ville hitta nya saker.
DĂ„ blev det franskt:
â Jag började spela med en durspelare frĂ„n Bretagne. Jag har alltid tyckt att det Ă€r kul att utforska annan folkmusik Ă€n den svenska, och sedan ta det till mig, sĂ„ att jag hittar ett sĂ€tt att spela som Ă€nda kĂ€nns som mitt eget. Jag vill inte försöka kopiera det de gör, men blanda det med mitt uttryck.
â BĂ„de bretagnisk och amerikansk folkmusik, swing och jazz har format hur jag lĂ„ter i dag. Men det Ă€r en pĂ„gĂ„ende process.
Till Norrbotten kommer hon direkt frÄn USA, dÀr hon deltar i ett jubileum pÄ skolan i Boston.
â Jag ska spela med mitt band The goodbye girls och undervisa i svensk folkmusik. Jag har fiolelever i individuell undervisning en hel dag, det ska bli jĂ€ttekul att komma tillbaka.
I Norrbotten ska Lena Jonsson trio ge tvÄ offentliga förestÀllningar och dessutom spela för mellanstadieklasser pÄ nÄgra platser i lÀnet.
â Vi bjuder pĂ„ ett blandat program med mina lĂ„tar. Jag brukar berĂ€tta mycket historier kring lĂ„tarna, hur de kom till och sĂ„. Men det hĂ€r Ă€r faktiskt de första skolkonserterna vi gör i den hĂ€r konstellationen, sĂ„ det ska bli vĂ€ldigt spĂ€nnande. Jag hoppas att Norrbottens-kidsen Ă€r snĂ€lla.
Hon ser sÀrskilt fram emot konserten i SÀvast utanför Boden:
â Min mamma Ă€r född i Boden, och jag har aldrig varit dĂ€r, sĂ„ det ska bli jĂ€ttekul att se.
Och kanske Ă€r det en lĂ€tt yrvaken och âjetlaggadâ Lena Jonsson som anlĂ€nder till Norrbotten pĂ„ mĂ„ndag morgon.
â Det blir brutalt, jag landar i Stockholm pĂ„ söndag och Ă„ker nattĂ„g till LuleĂ„. Men jag Ă€r ganska bra pĂ„ att sova, sĂ„ det ska nog gĂ„r bra.
Lena Jonsson Àr 32 Är och har hÄllit pÄ med musik pÄ heltid sedan tonÄren:
â De senaste elva, tolv Ă„ren har det varit ganska mycket. NĂ€r jag var elva Ă„r spelade jag i och för sig sjukt mycket, men kanske inte pĂ„ en professionell nivĂ„.
Hon skrattar till och tillÀgger:
â Men vi var vĂ€ldigt populĂ€ra i BollnĂ€s med omnejd. Jag vet inte om det berodde pĂ„ att vi var söta eller att det lĂ€t bra. Kanske en kombination.