Hos socialtjänstens öppenvårdsavdelning i Luleå arbetar ett team bestående av tre behandlare särskilt inriktade på ungdomar upp till 20 år som missbrukar droger. För närvarande har de ett 30-tal ungdomar inskrivna. De har först blivit utredda av socialtjänsten och kommer hit på remiss.
– Är ungdomarna omyndiga arbetar vi alltid med hela familjen, berättar enhetschefen Per Granberg.
En del har föräldrar som missbrukar, andra kommer från helt välfungerande familjer.
– Flertalet som testar droger mår dåligt på ett eller annat sätt, men långtifrån alla. Vi ser ungdomar med alla olika sorters bakgrunder och från alla samhällsklasser. Droger är lätt att få tag i och ungdomarna vi träffar säger själva att det som att det är något som ”alla testar”, även om naturligtvis inte alla gör det, säger ungdomsbehandlaren Elisabeth Selberg.
De möter ungdomar som har testat droger i sällskap även när de mår bra, kanske av grupptryck och för att de tycker det är tufft. Det vanligaste är cannabis som är ett samlingsnamn för hasch och marijuana.
– De är mycket mer drogliberala än vad vi var i deras ålder, säger Kristian Johansson, behandlingsassistent.
Diskussionerna om att legalisera cannabis i Europa har färgat synen på droger bland ungdomarna.
– Snacket är ju att det snart är legalt i Sverige också. Det är bara här vi inte har fattat hur ofarligt det är, att det är bättre än alkohol, att vi ligger lite efter. Det är de argumenten vi möter, säger Elisabeth Selberg.
Vad tycker ni själva, borde det legaliseras?
– Absolut inte. Vi ser vilka skador cannabis för med sig. Att alkohol är legalt i Sverige är inget vi kan påverka.
Förutom att man blir otillräknelig under själva ruset kan drogerna skada hjärnan, så att den stannar i utveckling, berättar de. Man kan också hamna i haschpsykos under kortare eller längre tid.
– De stora haschpsykoserna är inte så vanliga, men de mindre haschpsykoserna ser vi ofta. De blir maniska, nojiga, tror att alla är emot dem, att någon spionerar på dem. Och det kan vara betydligt längre än ruset, säger Kristian Johansson.
Det finns också en risk att man blir mer omdömeslös och stoppar i sig andra preparat, erfar de.
– Den som börjar med cannabis och inte slutar med det, kommer förr eller senare att starta med andra droger. Redan bland ungdomarna ser vi ofta exempel på blandmissbruk av bensodiazepiner, opiater, amfetamin eller Tramadol.
Försäljningen sker enligt polisen på i princip varenda högstadieskola och gymnasieskola i länet.
– Oftast är det andra ungdomar som säljer till ungdomar för att finansiera sitt eget missbruk, säger Kristian Johansson.
När ungdomarna remitteras till missbruksteamet har de i regel redan använt droger ett tag utan att föräldrarna har märkt det.
– Föräldrarna är oftast förtvivlade när de kommer till oss. Det finns så mycket skam och skuld, men det är något vi vill lyfta bort från. Det kan drabba vem som helst, säger Elisabeth Selberg.
Varningssignaler att vara vaksam på är beteendeförändringar som byte av umgänge, att man lägger av med sin sport, får ett starkt sötsug, nya kompisar, mycket sms, skolkar och drar sig undan.
Hos missbruksteamet arbetar de med att bygga upp förtroende, kartlägga problemen och ha motiverande samtal. De följer särskilda avvänjningsprogram och att stöttar hela familjen. Det finns också möjlighet att lämna urinprov. Och även om de inte kan lämna några garantier är det många de har lyckats hjälpa ur sitt drogberoende.
– Det finns inga hopplösa fall, säger Elisabeth Selberg.