Matilda Hedlund, Minja Pettersson Naula och Martin Lindberg-Pedersen är elever på Kulturskolan i Luleå. Vi ber dem att, med ett enda ord, beskriva vad Kulturskolan betyder för dem:
– Familj, svarar Matilda som spelar i stråkensemblar och dansar.
– Frihet, svarar Martin som sysslar med blås.
– Kreativitet, svarar Minja som är slagverkare.
De började ta lektioner inom Kulturskolan i årskurs fyra, nu går Minja och Martin i ettan på gymnasiet och Matilda i nian. De spenderar många timmar varje vecka i lokalerna där 2700 kvadratmeter fylls av övningsrum, orkestersal, dansutrymmen, fik och allmänna ytor.
Beslutet i Barn- och utbildningsnämnden är att grundskolan ska få ta över huset och att kulturen då får flytta på sig, något eleverna fick veta för drygt två veckor sedan.
– Och då var det helt bestämt. Det pratas konstant om elevinflytande, men när det kommer en fråga som påverkar oss elever får vi inte vara med och tycka till, säger Minja som precis som Martin och Matilda är engagerad i Kulturskolans elevkommitté.
Matilda berättar hur viktig gemenskapen i huset är.
– Just att alla kommer hit, vi kan jobba mellan olika ämnen, hänga i fiket, värma mat om vi inte hinner hem mellan skola och lektioner här. Det här är liksom ett andra hem.
Eleverna menar att risken med en flytt är att verksamheten kommer splittras och att samlingsplatsen försvinner.
– Jag kände ilska när jag hörde om flyttplanerna. Besvikelse. Hur kan man vilja riva upp allt som byggts upp här?, frågar sig Minja.
– Det är väldigt märkligt faktiskt, för när jag var på ett möte för kulturskolor i hela landet lyfte man Luleå som ett jättebra exempel. Just för att vi har allt samlat i det här huset.
Än är det inte klart vart flytten går. Eleverna samlar in namnunderskrifter på papper och digitalt, kommer besöka politiker och skapa opinion i ett försök att få ha kvar sina stora lokaler.
– Det här får bara inte ske. Enda vettiga lösningen om vi nu måste ut härifrån är att vi hamnar i ett liknande hus med lokaler som alla ryms i. Hellre att de hittar ett sånt hus en bit från stan med bussförbindelse till, än att det sprider ut oss i city. Det vore hemskt, avslutar Minja Pettersson Naula.
– Det känns bra att vi ska in mer in i centrum, att kulturen hamnar i centrum. Jag tänker att det kan göra att vi synas mer även för människor utanför vår verksamhet. Så, vi har en häftig resa framför oss, sa verksamhetsledare Thomas Hansson till NSD när vi berättade om beslutet.