Utsatt på nätet: "Inga anmäler sexbrotten"

Högstadietjejen får kontakt med en kille på nätet och luras att begå grova sexuella handlingar på sig själv, bara för att hotas med att filmerna ska spridas till alla på hennes skola.

Kortfilmen "Jag tror jag är kär i dig" skakar om åhörarna vid föreläsningen om grooming på Kulturcentrum Ebeneser, i samband med Norrbotten Media Week.

Författaren Ulrika Rogland knyter an till den tragiska händelsen i Kumla år 2013, när en 13-årig flicka tog sitt liv efter att ha blivit utsatt på liknande sätt.

– Precis som den 45-årige mannen i Kumlafallet, ser dagens förövare till att de får bilder som de sedan använder för att pressa den utsatta unga.

Ulrika Rogland är sedan många år specialiserad på sexuella brott mot barn och unga, var åklagare i Sveriges första grooming-mål (Alexandrafallet 2005-2007) och har skrivit en bok om ämnet.

– Grooming betyder egentligen att vårda något, som sitt skägg. Och förövarna gör precis det – skapar en relation med offret med syftet att de unga senare inte ska berätta vad som har hänt. Det finns en lojalitet, även när kontakten övergår till något man inte vill.

Sexuella övergrepp av unga har förekommit i alla tider. Rogland nämner idrotts- och föreningsvärlden, liksom kyrkan, där förövarna alltid har haft lätt att etablera kontakt med sina brottsoffer.

– Alla vet hur mycket skuld och skam exempelvis Patrik Sjöberg kände innan han klarade av att berätta, trots att han inte hade gjort några fel.

Men i dag, med alla appar och andra sociala medier, är möjligheterna nästan obegränsade för sexförbrytarna.

– Förövarna kan kontakta oerhört många samtidigt. Via massutskick fiskar de in de unga, säger Rogland.

I Brottsförebyggande rådets årliga trygghetsundersökning uppgav drygt 34 procent av kvinnorna i åldersgruppen 16–24 att de hade varit offer för sexualbrott under 2018.

En redan gammal rapport från Ungdomsstyrelsen (2012) konstaterade att hälften av alla unga tjejer har varit med om att någon på nätet har försökt få dem att prata om sex eller skicka bilder med sexuellt innehåll utan att vilja – fyra gånger vanligare än att killar råkar ut för det.

Och samtidigt som medvetenheten gällande nätbaserade sexualbrott ökar, inte minst efter #metoo, så är mörkertalet stort, menar Ulrika Rogland.

– I dag har det blivit normaliserat med sexuella saker på nätet, många som skickar bilder och filmer uppfattar inte ens att de utsätts för övergrepp.

Sexbrotten är ofta förenade med skamkänslor och därför understryker Ulrika Rogland vikten av att vuxenvärlden inte skuldbelägger de unga.

– De är redan offer, därför vågar de inte berätta. Särskilt när det gäller grooming, eftersom de har haft kontakt med förövaren och skickat bilder. Om föräldrarna säger att man gjorde fel, förvärras bara skuldkänslorna.

En konsekvens blir att ytterst få av sexövegreppen leder till åtal i dag, eller ens kommer till polisens kännedom.

– Nästan inga sexbrott på nätet anmäls, det är det stora problemet. De unga skäms, vill inte att andra ska få veta vad som har hänt. Ofta har de lagt ut bilder på sig själva, vill inte att de ska spridas via polisutredningar och annat.

– Därför vi måste prata mer om det här, hela tiden. Vuxna ser ofta på internet som att det inte tillhör verkligheten, utan något annan. Men nätet utgör en så stor del av ungas tillvaro i dag, vi måste se det, säger Rogland.

– Polis och åklagare behöver mer resurser, samtidigt som de jobbar bra när fallen väl upptäcks. Bevisningen är ofta god, med chattkonversationer och möjlighet att spåra fram förövaren.

Hon påtalar också behovet av bättre upplysning inom skolvärlden. I samband med Alexandrafallet togs utbildningsmaterial fram via Statens ungdomsråd, men därefter har informationen och synliggörandet av problemen släpat efter.

– Insatserna kommer och går, försvinner snabbt. Många tycker att såna här frågor är så jobbiga att de inte orkar driva dem. Vi behöver en bättre sexualundervisning, prata mer om vad som är tillåtet och inte inom sex, var gränserna går för sexuella övergrepp. Där har skolan en stor betydelse, säger författaren och advokaten Ulrika Rogland.