I november ifjol fick Norrbottens medias läsare möta Mohammad Reza Ebrahimi, kallad Mamaloo. I intervjun berättade han om den påfrestande asylprocessen och om hur han några månader tidigare hade han försökt ta sitt liv.
Läs mer: När pappa dog blev det en sak för mycket
Den här gången träffas vi hemma hos Lars-Gunnar Edin. Han är Mamaloos tidigare gode man som har försökt stötta och finnas vid hans sida de senaste två åren.
– Det känns som att jag litegrann har tappat förtroendet för myndigheter. Jag förstår att man måste ha en asylprocess, men det kan inte ta så här lång tid och ske på ett så godtyckligt sätt. Just den här orättvisan, den gör mig så otroligt ledsen, säger Lars-Gunnar.
Mamaloo är som en son i huset numera.
– Jag vågade inte berätta det för honom tidigare, men jag kallar Lars-Gunnar för pappa när jag pratar om honom med mina kompisar. Jag älskar honom som om han var min riktiga pappa, säger Mamaloo.
Idag är det en dyster dag. På förmiddagen har de båda varit på återvändarsamtal hos Migrationsverket. Nästa vecka tar Mamaloo nattåget till Stockholm för att hämta sina resedokument på afghanska ambassaden, så att han sedan ska kunna sättas på ett plan till Kabul.
– Det känns jättedåligt. Man känner hopplöshet, säger Mamaloo.
Lars-Gunnar kan bara instämma:
– Om han hade fått beslut innan han blev 18 så hade han garanterat fått uppehållstillstånd, i och med att han inte har någon släkt i Afghanistan. Nu riskerar han att falla på målsnöret en gång till. Det känns så orättvist.
Mamaloo genomgick en medicinsk åldersbedömning som försenade asylutredningen så pass mycket att han hann fylla 18 år innan det var klart. Som en myndig person bedömdes hans asylärende hårdare än om han hade varit omyndig och kort därefter fick han avslag från Migrationsverket.
Mamaloo berättar att hade han många skäl att fly till Sverige. Han har upprepade gånger blivit misshandlad av polisen i Iran, där familjen levde som illegala flyktingar.
Men att han har trakasserats i Iran räknas inte som asylskäl enligt Migrationsverket. Det är nämligen till Afghanistan han ska utvisas – ett land som han lämnade när han var sex år gammal.
Ett annat asylskäl som han har anfört är att han är ateist, något som kan vara förenat med livsfara i Afghanistan.
– Alla mina vänner vet om det. Men Migrationsverket tror inte på mig. De vill ha bevis, ett papper eller så kanske, men jag vet inte hur man bevisar att man är ateist, säger Mamaloo.
Lars-Gunnar Edin bekräftar det.
– Han har ätit fläskkött ända sedan jag lärde känna honom och har inte fastat en enda dag.
Mamaloo fick inte heller rätt i Migrationsdomstolen. Ärendet togs inte upp till prövning i Migrationsöverdomstolen, så nu har domen vunnit laga kraft.
– Jag sa till handläggaren idag att det är otroligt besynnerligt att de fortsätter att utvisa trots att det ska komma en ny lag. Men svaret jag fick är att de arbetar enligt de regler som finns just nu, säger Lars-Gunnar.
Han tycker att det är absurt.
– Det är väl bara att politikerna antyder till Migrationsverket att de ska ligga lågt med utvisningarna tills de här ungdomarna har fått pröva sina ansökningar.
Tänker du finna dig i att Mamaloo ska utvisas innan lagen kommer?
– Vad kan vi göra? Vi hoppas bara att det ska dra ut på tiden så länge att han finns kvar här 1 juli.
Mamaloo får sedan en tid tillbaka medicin mot den depression som han har brottats med länge.
– Utåt sett försöker jag visa mig glad, men inuti mår jag jättedåligt. Jag brukar fråga mig själv: Vad är meningen med livet? berättar han.
De som finns runtomkring honom påverkas också.
– När man ser hur han mår, känns det för hela min familj. Han är ju som en son för oss, säger Lars-Gunnar.
Den här dagen på Migrationsverket lämnade de in en ansökan om verkställighetshinder som de hoppas ska stoppa utvisningen. Till verkställighetshindret tillfogade de ett läkarintyg som de har fått från hälsocentralen. Det bekräftar att Mamaloo lider av sömnrubbningar, mardrömmar, depression och ångestproblematik samt att han gjorde ett suicidförsök våren 2017.
Att utvisa honom till Afghanistan där han inte kan fortsätta sin medicinering mot depressionen skulle vara alltför riskfyllt, menar hans läkare.