Lördag förmiddag och en av de fyra obligatoriska fodervärdsträffarna på Grans i Öjebyn. Kåsa gnäller lite när hon ligger vid fodervärdarna Linda Svensson och Nicklas Hansson, Luleå. Hon, och kullen på sju, har hunnit bli fem månader och en hel del av det riktigt valpiga är borta.
Första delen: Kåsa, framtidens tjänstehund
Andra delen: "Mystvång" med tuffa Kåsa
Fodervärdskonsulenterna Ann-Helen Thun och Anna Lundberg frågar fodervärdarna hur det går. Efter en kort pratstund går alla ut, valparna ska nu träna att gå i gallertrappa. Lundberg berättar hur det ska gå till. För de flesta av valparna är det med mer eller mindre motstånd de går upp, men med lite hjälp klarar alla testet.
– Här låter vi käcka och glada, inget ömkande, uppmanar Anna Lundberg.
Efteråt sammanfattar hon övningen.
– Det är inte alltid så lätt för dem att veta var de har sina tassar, men de klarade det bra. Alla hundarna viftar på svansen när de kommit upp och ingen är ängslig i sitt kroppsspråk, säger hon.
För fodervärdarna är det några saker de ska koncentrera sig på att träna sina valpar på. Ett är bytesleken, där hundföraren har två likadana leksaker så hunden lär sig att släppa. En efter en får fodervärdarna visa när de leker med valparna. Utvecklingen är slående på de två månader som gått och de flesta klarar bytesleken och släpper villigt leksaken när de får en annan.
Hundarna får också prova "stolpövningen" Då har man hunden i koppel och en annan slänger ett bitskinn i ett rep som hunden ska hoppa upp och ta.
– Med den här övningen lär sig hunden att bita tag. I förlängningen tränar man också att hunden biter fast och håller kvar, ett kampmoment, berättar Helen Thun.
För Linda Svensson och Nicklas Hansson har träningen med Kåsa gått bra. Deras läxa vid förra träffen var att träna bytesleken, att tvångsmysa och att inte hälsa på andra hundar. Anledningen till det sistnämnda är att tjänstehundar inte ska bry sig om andra hundar, de ska jobba. Träningen av bytesleken och tvångsmyset har gått bra, säger de, men när det gäller att Kåsa inte ska hälsa på andra hundar går det sisådär.
– Vi avleder och tar en omväg när vi möter andra hundägare eller sätter oss mig ner och leker med henne. Men andra hundägare vill ju gärna att hundarna ska hälsa, säger Linda Svensson.
De har tidigare erfarenhet av att vara fodervärd, då med hunden Ingo. Ingo, som nu jobbar som patrullhund i Karlskrona, var mycket aktiv och hade en enorm motor. Kåsa är lugnare, men också bättre på att koncentrera sig.
– Jämfört med Ingo är hon jättesnäll, hon kan också slappna av. Hon leker engagerat och är duktig på att leta, säger Nicklas Hansson.
Kåsa är lite "pratig" och gnäller en del. När de ska visa upp hur hanteringen går, alltså om valpen låter sig undersökas och ligger still när klorna ska klippas får de ett råd för att hon inte ska gnälla.
– Lägg en godis framför henne och ge henne den med jämna mellanrum, säger Thun.
Det går bra, Kåsa tittar längtansfullt på den lilla foderbiten som är det enda "godis" hon får, och är tyst. Linda går vidare och testar det i lektionssalen efteråt också, det fungerar.
När valparna är mellan 14 och 16 månader går de igenom en första gallring. De som klarar den går vidare mot att blir tjänstehund för försvaret eller som polishund. Nicklas Hansson tror att Kåsa har stora chanser att klara testen.
– Som det ser ut nu så tror jag det. Vi har börjat med sök och spårning och hon har bättre prognos än Ingo. Hon är bra på att fokusera och mer metodisk än han var, säger han.
Anna Lundberg konstaterar att alla valparna i kullen är trevliga.
– Vi har haft kullar med socialt ängsliga hundar, det händer ibland.