Som lulebor och kulturpolitiker måste vi säga att vi inte känner igen oss i den bild som Peo Rask målar upp i sin senaste debattartikel. I svepande ordalag kritiserar han kommunen och kulturpolitiken i allmänhet och kommunalrådet Niklas Nordström i synnerhet. Det är djupt olyckligt att kulturen används som slagträ för att driva personliga vendettor.
Gång efter annan har vi nu under en längre tid observerat att kulturen kidnappas av olika grupperingar och personer i en kampanj riktad mot Niklas Nordström, en kampanj som allt oftare tar sig uttryck i rena personangrepp. Det tar vi avstånd ifrån.
Vi debatterar gärna kulturpolitiken, dess innehåll och prioriteringar men rikta då debatten till kulturnämnden och oss kulturpolitiker som har ansvar för frågorna. Än bättre vore en konstruktiv dialog om hur vi gemensamt kan utveckla kulturlivet i Luleå.
Att kalla Rasks inlägg för alternativa fakta vore att ta i för det finns faktiskt några få konkreta saker angående kulturpolitiken som ändå går att bemöta.
Luleå kommun tillhör topp 20 i landet vad gäller satsade medel på kultur enligt Kulturnyheternas granskning av Sveriges totalt 290 kommuner. Det visar att kulturen är prioriterad i Luleå och det är tack vare den socialdemokratiska kulturpolitiken.
Då måste det vara prioriteringarna som Rask anser är fel. Och det säger han också, ”den socialdemokratiska kulturpolitiken satsar på institutioner och lokaler”.
Det är sant att vi under många år satsat hårt på att bygga ut kulturens infrastruktur. Precis som att idrotten behöver hallar och planer behöver även kulturen lokaler, hus och verkstäder för att kunna växa och utvecklas.
Var hade kulturlivet i Luleå varit idag utan Kulturens hus? Är inte satsningen på Ebeneser en förutsättning för att kulturföreningar och enskilda kulturutövare i hela kommunen både ska få ytterligare en scen att synas på och ökade inkomstmöjligheter? Är inte konstnärernas kollektivverkstad på Kronan en förutsättning för att de professionella konstnärerna i Luleå ska kunna leva och verka här?
Peo Rask gillar inte jämförelser mellan idrott och kultur men hade det ens varit möjligt att Luleås två elitlag inom basket skulle ha varit så framgångsrika om de hade fått spela på grusplaner och hemmasnickrade korgar? Knappast. Ett livaktigt kulturliv med både bredd och spets förutsätter en utbyggd kulturell infrastruktur.
Vi jobbar hela tiden med att utveckla vår egen och kommunens kulturpolitik. Igår (9/5) hade vi en av de senaste dialogerna med kulturlivet i arbetet med den nya kulturplanen.
Vi ser nu att det envetna arbetet med att bygga upp den kulturella infrastrukturen har varit framgångsrikt. Nu är det dags att fördjupa vårt arbete och våra satsningar inom respektive konst- och kulturområde. Dialogerna och kulturplanen syftar till just det, dialoger som Rask själv varit inbjuden att delta i.
Vi håller med Peo Rask om att kulturpolitiken är viktig för att göra en plats livaktig och attraktiv. Den övertygelsen har präglat vår kulturpolitik under många, många år. Det visar sig också i att luleborna är bland de nöjdaste i landet med sin kommuns kulturliv enligt SCB:s mätningar.
Rask tar upp vikten av att skolelever får chans att möta professionella kulturutövare. Här är vår avgiftsfria och mycket uppmärksammade kulturskola en nyckel tillsammans med de statliga medlen inom Skapande skola. Faktum är att Kulturskolan precis fick 1,4 miljoner från Kulturrådet, det ger 6 300 elever från förskoleklass och upp till årskurs 9 möjlighet att ta del av än mer estetiska uttryck i skolan.
Slutligen vill Rask att kommunen ser till att det finns kultur under hela sommaren. Vi har redan idag kulturarrangemang som kommunen antingen hel- eller delfinansierar under hela sommaren. Kommunen arbetar nu dessutom med ett helhetsgrepp kring detta och tanken är att det ska mynna ut i en kommunal evenemangsstrategi som säkrar ett jämnt utbud av evenemang under hela året.
Vi välkomnar en saklig och väl underbyggd debatt som ärligt handlar om kulturpolitiken och inte en där kulturen kidnappas för andra syften.