n Återigen gav politikerna i Kalix kommun, på ren svenska, blanka f-n i protesterna mot att lägga ner skolorna i Gammelgården, Ytterbyn, Pålänge och Risön, utan såg till att tärningen kastades.
Beslutet var fattat. Utan återvändo. Bara någon dag senare kan NSD berätta att kommunen säger upp avtalet med det prisade Attendo, och på sikt ska även äldreboendena i Nyborg och Sangis samt ett gruppboende i centrala Kalix läggas ner.
Jag förstår absolut att skol- och äldrefrågorna inte ligger på samma bord, som det så tjusigt heter när det i verkligheten nog snarare handlar om att ingen vill ta ansvar. Men, vad jag däremot inte förstår är varför det tycks vara så tacksamt att ge sig på just grupperna "barn", "äldre" och redan utsatta grupper som till exempel personer med någon form av funktionsnedsättning.
Är det för att de, för kommunens del, inte anses ha något egentligt värde ("vad ska DE kunna bidra med/till?" Är det så det heter?), utan att man kan tillåta sig att behandla dem lite hur som helst?
Visst, folk protesterar. Mot det de hinner få kännedom om innan beslutet tas. I den senaste frågan verkar det som berörda politiker insett att om de går ut med vad som är på gång innan det händer, så blir det bara jobbigt. Bäst att fatta beslut utan kommuninvånarnas, och berörda, invändningar.
Men vad är det att bry sig om - egentligen? När man anser sig ha fått sådan makt, är det kanske dags att ta sig en funderare över varför man jobbar med det man gör.
Och att snabbt som bara den flytta från den kommun man varit med och skapat, medan man orkar, innan man själv eller någon man känner, blir beroende av andra människors hjälp i vardagslivet.