"Vi är surströmmingsälskare, det måste man nog säga"

Hos Christer Larssons och Mona-Lisa Karlsson i deras sommarstuga i Kvarnberg i Luleå kommuns norra hörn vankas surströmmingsmiddag. På håll kan man köra storlommen ropa och fågelns mäktiga ljud färdas över Hovlössjöns vatten och bidrar till en stämningsfull inramning.
– De är alltid lite spännande att prova på årets strömming, säger Christer Larsson samtidigt som han går ut på bryggan.
Han öppnar burken och lägger sig sedan på mage för att skölja fisken. Då passar ett par fiskar på att slinka ut genom öppningen men Christer Larsson sträcker sig efter håven som ligger i båten intill.
– Jamen herregud, säger hans hustru med ett skratt åt den dråliga situationen.  
– Så här fiskar man surströmming hör oppi Storsjön, säger Christer Larsson skämtsamt.  
Sedan fiskar han upp de två firrarna som, efter en extra sköljning, får ta plats i plåtburken med de andra. Det rycker om den nykokta potatisen och det råder en näst intill andäktig tystnad när de första fiskarna benas.
Sedan några år tillbaka är han pensionär efter ett långt yrkesliv där han under hela 44 år var anställd på Mefos i Luleå.
– När jag var yrkesverksam åt vi surströmming tillsammans på jobbet ganska regelbundet. Ibland kunde det bli ett par gånger i månaden, berättar han.
Han är nu hungrig och börjar därför med att äta den första strömmingen tillsammans med potatis. När den värsta hungern är stillad ger han sig tid att göra en surströmmingsklämma.
Där har han en egen specialitet.
– En arbetskamrat blev dålig i magen av rå gul lök och det var av honom som jag fick smaka det här, säger han och rör om i en av skålarna.
Istället för gul eller röd lök har de hackat purjolök som sedan blandas med dill och persilja.
– En tredjedel av varje, informerar Mona-Lisa.
– Jag kan aldrig tänka mig att äta strömmingen på ett annat sätt nu. Man får aldrig rapa och blir aldrig dålig i magen. Och det är ju helt fantastisk gott, säger han.
De är båda rörande eniga om att den hela strömmingen är bäst. De brukar variera mellan de olika märkena men några filéer förekommer aldrig på deras matbord.
– Filéerna smakar inte riktigt lika bra. Vi tycker båda om att äta fisken så som vi alltid har ätit den. I det skicket som den läggs in, säger han och ser på sin hustru.
Men de föredrar olika slags tunnbröd. Mona-Lisa väljer mjukt tunnbröd i stället för det klassiska hårda brödet.
– Jag vet inte, jag gillar det bättre bara, säger hon och ler. 
Det är lite höst i luften och båda tar på sig en tunnare jacka för att inte frysa. Luften är klar och storlommen har nu tystnat. I stället kan man höra renskällan från den härk som leder en liten renhjord på udden tvärs över viken.
Samtidigt häller Christer upp en snaps i vackra små glas.
Den har de själva kryddat med dillfrön och kummin. Blandningen har fått dra i ett par deciliter brännvin i tre dygn. Sedan har den silats och hällts upp på flaska.
Får man sätta titeln surströmmingsälskare på er?
– Jadå. Vi är surströmmingsälskare, det måste man nog säga. Det här är en maträtt som vi båda gillar. Och vad vore livet utan god mat, säger han.
– Vi äter surströmming hela året. Det kan vara till påsk eller till midsommar. Vi har ofta ett par burkar ståendes i kylen så att vi kan ta fram när vi blir sugna, säger Mona-Lisa.