Paret Marte Evensen och Eivind Romie från Harstad i Norge tillbringar för tredje året i rad sin semester på First Camp i Karlsvik utanför Luleå. De går in på sin fjärde vecka här. När vi från NSD knackar på för att fråga om man som turist har deppat ihop på grund av det dåliga vädret är Marte inne med döttrarna Agnete, 5 och Ada, 2 år. Sonen Aksel, 8, har gått till en kompis i en annan husvagn för att spela playstation. Eivind Romie är ute på promenad – i regnet.
– Det blir jobbigt att leva inomhus på den lilla ytan. Man retar sig på varandra. När det är soligt och varmt är vi på stranden, badar i älven och rör på oss på ett helt annat sätt. Då lagar vi också mat på grillen. Nu när det har regnat så mycket har vi åkt till inomhusbad i Boden och Piteå, och barnen har fått leka i Leos lekland istället för här ute. Vi har ätit ute mer än vanligt, säger Marte Evensen.
När Eivind Romie kommer in frågar jag om han har varit ute och lugnat nerverna. Han svarar leende:
– Ja, jag har gått på tur!
Han och Marte Evensen är överens om att en solig semester som den i fjol överträffar en regnig semester på alla sätt. De kommer inte att vara lika tillfredsställda när de går tilbaka till sina jobb – Marte till arbetet som sjuksköterska och Eivind till kneget i mediebranschen.
– Det är tur att människan glömmer det trista och kommer ihåg det positiva, säger Eivind Romie.
Jag berättar att jag just hört psykoterapeuten Lotta Lindgren, Luleå, i radio och att hon säger att vi människor måste bli varandras solar när den på himlen inte syns till.
– Det ligger någonting i det, säger Marte Evensen.
Liv Eliassen från Bergen i Norge är i livsmedelsbutiken på campingen för att handla lite till sig och maken Tor Egil Eliassen. De kom hit i söndags och har varit på utställning i Piteå med sina två hundar. De har en husbil och hon berättar att hon sitter inne och stickar i regnet.
– Vi blir inte deppade av regn men allt blir trevligare när det är sol och fint. Då är alla ute här och man pratar med varandra. Nu beklagar man regnet och sedan går alla in till sig. Det blir mycket mindre socialt, säger hon.
Hon håller med om att vi kan bli varandras solar.
– Vi kan bjuda på en glimt i ögat, ett glatt hej och ett smittande leende, säger Liv Eliassen.