I syfte att locka fler kvinnor och flickor till det ideella arbetet i jourerna hade på lördagen kvinnojouren Iris och Tjejjouren i Luleå engagerat Armbryterskan från Ensamheten, Heidi Andersson.
På Smedjan i Luleå var det bitvis trångt när folk stannade upp för att få en instruktion om hur man gör när man armbryter.
Eva Engman, engagerad i Iris sedan 1981, förklarade varför de ville ha Andersson som affischnamn.
Plenty sister!
Riksorganisationen för kvinnojourer har just nu en kampanj med slogan: What can I do? Plenty sister! På svenska betyder det: Vad kan jag göra? Mycket syster!
På bilderna i kampanjen står kvinnor och spänner sina muskler och det var därför man tänkt på Andersson.
– Hon representerar styrka och systerskap, hon passar perfekt. När vi kontaktade henne sade hon ja på en gång, sade Engman.
Just nu har kvinnojouren Iris inte kraft att hålla öppet på kvällar och helger för kvinnor som vill ringa och få stöd.
– Det går ju upp och ner och just nu är vi för få aktiva. Vi behöver bli fler i jourerna så vi kan hålla igång det ideella arbetet. Det här har varit lyckat och vi har fått ett tjugotal kvinnor att anmäla sig.
WM silver
Heidi Andersson har arbetat med att göra armbrytningen mer känd sedan hon var 19 år. Nu är hon 32 och reser en hel del och håller föredrag och tävlar.
– Jag kommer från WM i Polen nu och därifrån reste jag till Moskva, och så till Luleå då, sade Andersson.
Med sig hem från WM hade hon två silvermedaljer.
– Kazakstan var för starkt i vänstern och Ryssland i högern.
Att ställa upp för kvinnojouren tycker hon är självklart och hon arrangerar en worldchallange i armbrytning för kvinnor, en manifestation mot maktfullkomlighet och förtryck, säger hon.
– I Sverige är det självklart att kvinnor kan vara stolta idrottare, men så ser det inte ut i hela världen. Mäns våld mot kvinnor är ett uttryck för just maktfullkomlighet och förtryck.