Vi ska tröstas av konkurrensens välsignelse
Det måste betyda att de politiska besluten inte värderat innehållet i kedjorna utan enbart sakfrågan "etablering av affärskedja".
Då spelar det ingen roll om det står Lidl eller Rimi eller galleria ovanför entrén till det kommersiella templet. Böneutroparens budskap om vilket extrapris som är på modet för dagen möter oss så fort svängdörrarna slagit igen bakom oss.
Sedan 2006, när den borgerliga alliansen tog över, lever vi med den politiska uppmaningen att låta oss fångas, eller hänföras, av kommersen.
Det är det som ligger bakom jobbskatteavdraget. det som i verkligheten är den mest utpräglade omfördelningen av ekonomiska resurser från välfärd till kommer som någonsin genomförts. Och detta sker utan att de rödgröna (läs Tomas Östros) nätt och jämt lyfter på ögonbrynen.
Men resultaten låter inte vänta på sig. En efter en av vårdande personal varslas och försvinner. Köerna växer och armodet, även det trendberoende, bara ökar.
Hela tiden låter vi oss tröstas av klyschan om konkurrensens välsignelse, ovetande, eller ännu värre, ointresserade av att konkurrensens syfte är att minska antalet sysselsatta.
Vi är på väg in i ett samhälle där de privata besluten ges möjlighet att övertrumfa de solidariska.
Den sortens samhällen bygger ingen välfärd utan på sin höjd ett privat försäkringskomplement till den offentliga så kallade kärnverksamheten.
Så jobbar vi med nyheter