Av någon outgrundlig anledning har sporten, som egentligen rankas bland världens absolut största, aldrig riktigt fått fäste i den svenska folksjälen. Snarare det motsatta.

Jag blev förälskad i basket som tolvåring. Jag trollbands av de individuella prestationerna, tugga tuggummi-attityden och den makalösa atletismen. Den var cool på en helt annan nivå än någon annan idrott jag sett förut.

Men ända sedan jag började spela basket i slutet av mellanstadiet har jag också mötts av motstånd.

På skolgården. I gympasalens omklädningsrum. Ja, till och med av idrottsföräldrar i olika sammanhang.

De säger att basket är en fjollsport. Fjollboll.

Den här sägningen kommer så klart från personer som aldrig spelat basket på riktigt. Och det de syftar på är att man, enligt dem, "inte får röra varandra" utan att det resulterar i en regelöverträdelse.

Alla som någonsin ställt sig på parketten och lirat med vuxna människor vet att det inte stämmer. Du måste bara vara fysisk på rätt sätt.

Nej, du får inte slå någon i ansiktet. Nej, du får inte knuffas med armar och händer. Och nej, du får inte heller sätta in en höfttackling på någon som befinner sig i luften.

Det tycker jag bara är fantastiskt. Basket är inte en idrott för våldsglorifierande varelser. Det är en bollsport med betoning på BOLL.

Men du får använda kroppen på väldigt många andra sätt. Inte minst i kampen under korgarna.

Det finns en anledning att Shaquille O'Neal, en av världens mest dominanta spelare någonsin, var ett 216 centimeter långt muskelberg på 147 kilo.

Det var inte för att han skulle se skräckinjagande ut på stan eller kunna jobba in många likes på Instagram.

Det är för att basket är en fysisk sport. Du måste vara stark, snabb och besitta stora tekniska kunskaper för att spela på hög nivå. 

Man FÅR röra varandra i basket. Väldigt mycket dessutom. Vilket man också får i ishockey, fotboll, innebandy och brottning.

Bara på olika sätt.

Tack vare sin fysiska och tekniska överlägsenhet kunde Shaquille O'Neal dominera i NBA. Världens största liga - i en av världens största idrotter.

Så resonerade jag åtminstone ända tills i dag. Nu har jag tvärvänt och börjat inse att basket tamejtusan visst är en sport för fjollor. De till synes trångsynta farbröderna hade rätt hela tiden.

Personerna som sagt detta till mig (och många andra) menade det som någonting negativt - och i mitt tillstånd som osäker tolvåring visste jag inte bättre än att tolka det så.

Men att basket kallas fjollboll är faktiskt den stora anledningen till att jag älskar sporten än i dag.

För att ni ska hänga med i vad jag syftar på måste vi först klargöra exakt vad en "fjolla" är. Enligt Wikipedia finns det tre olika definitioner av ordet.

1. "Feminin pojke eller man, ofta med innebörden feg eller vek".
2. "Virrig, tanklös flicka eller kvinna."
3. "Bög. Homosexuell man".

Basket är i allra högsta grad en idrott för virriga kvinnor, homosexuella män och feminina pojkar. Lika mycket som det är en sport för personer utan könstillhörighet, 230 centimeter långa grabbar eller skäggiga kvinnor.

Basket är för A-L-L-A. Och det är en av 100-tals olika anledningar till att jag älskar det.

Sexuell läggning, utseende, hudfärg eller kön spelar ingen roll. Hur du än är och vem du än är så är du alltid välkommen.

Så vill i alla fall jag uppfatta basket. Och så vill jag att det alltid ska vara.

Därför tvivlar jag inte en sekund med att slå fast följande: Basket är en fjollsport.