I måndags blev det officiellt att Fredrik Joulamo lämnar jobbet som tränare för LF Basket. Han väljer, efter bara ett år på posten, att återvända till Luleå BG.
I går presenterade LF Basket hans efterträdare. Det blir Peter Öqvist – som har skrivit på ett treårskontrakt med klubben.
– Det känns jättebra, det känns rätt. Det ska bli ruggigt roligt att gå i gång med en ny utmaning, säger Öqvist som är född och uppvuxen i Luleå men har elva säsonger med Sundsvall Dragons – och två SM-guld – bakom sig.
Faktum är att det var Fredrik Joulamo som ringde upp Peter Öqvist efter LF Baskets kvartsfinaluttåg tidigare under våren. Joulamo, som själv hade börjat ställa in sig på att återvända till Luleå BG, tyckte att kompisen Öqvist borde ta över efter honom i LF.
– Jag sa till Peter att det börjar bli dags för honom att vara i den här föreningen så jag frågade om han var intresserad av att jag hjälpte till att jobba för en sådan lösning, säger Joulamo om samtalet.
Varför?
– Jag vill att den här klubben ska komma tillbaka till storhetstiden. Jag har känt Peter länge och jag tror att han är en person som den här klubben kommer att ha nytta av. Han är en skicklig coach och en duktig lagbyggare, det var ganska naturligt, säger Joulamo.
Peter Öqvist berättar om samtalet från Joulamo:
– Fredrik kände väl att han var på väg mot BG-hållet samtidigt som han satt och funderade över LF:s framtida organisation. Då väcktes tanken i det samtalet, det var först då jag förstod att det kanske var en möjlighet. Sen efter en tid hörde Lasse Mosesson av sig med en officiell förfrågan. Då gick det snabbt, då var det inget snack, det kändes helt rätt.
Öqvist berättar att han och Joulamo är goda vänner.
– Vi har ju pratat hela tiden, bollat saker. Det är så när man är coacher och vänner. Man bollar spelare, problem och sådana saker. Vi är kamrater som pratar regelbundet.
Har planen alltid varit en gång komma "hem" till Luleå och leda LF Basket?
– Helt ärligt, det är så liten chans att det blir läge. Kontrakt korsas, folk tycker... Också den här känslan av att vara profet i sin egen hemstad, kanske har det funnits en tveksamhet. Nu, när jag har fått det här jobbet, så inser jag: "Gud, vad kul det känns." Men jag har inte gått och jagat det, varken mentalt eller faktiskt, för det är så liten chans. Det är många coahcer där ute och det är en plats. Men jag är jätteglad att det har blivit så nu.